پرسیارەکان لەلایەن دەروونناسان مالین کرۆن و میکایلا والهیم وەڵام دەدرێنەوە ئێوە کە دەپرسن هەمیشە نەناسراون. له گه ڵ ئێمه ده توانی سه باره ت به هه موو شتێك قسه بكه ی
پرسیار لە دەروونناس بکە
Q&A
Jag har börjat i en ny skola för några månader sedan och den är verkligen superdålig. Jag trivs inte alls, jag har testat att vara med ALLA i klassen, två av dom vill jag vara med men det går inte för man blir bara utanför och de vill vara för sig själva. Så just nu hänger jag med folk jag verkligen inte trivs med. det känns så ensamt.
Hej och tack för att du skriver!
Vad tråkigt att höra att du inte trivs. Vänner är för de flesta väldigt viktigt och det är tungt att känna sig ensam. Det låter som att du också verkligen försökt hitta personer att umgås med. Ibland kan det ta ganska lång tid att lära känna någon ny och skapa nya relationer. Det kommer oftast inte på en gång, utan en behöver ge det en chans, en behöver våga bjuda på sig och släppa in andra och både ge och få. Ofta hittar personer varandra via gemensamma intressen. Finns det något som någon gör på fritiden som du är intresserad av och också skulle kunna prova? Och ibland kan det också vara så att en faktiskt inte matchar med vissa personer eller hittar gemensamma intressen. Kan det i så fall finnas personer i andra klasser som det skulle vara möjligt att lära känna och bygga relationer med?
Det är bra att du skriver hit och delar med dig av dina tankar och känslor. Ibland kan en behöva få prata mer eller få stöd och råd från någon vuxen i sådana här situationer. Finns det någon förälder, lärare eller kanske skolkurator som du kan tänka dig att prata med? På ungdomsmottagningen kan en också få samtalskontakt. Annars finns även många olika chattforum.
Ge inte upp i att hitta vänner. Det kan ta tid. Och ta stöd under tiden.
ئاگاداری خۆت بە!
Hej jag är en 12 (blir 13 i okt) årig tjej och jag har bråkat med min kompis som jag litade mest på och hon har börjat säga att allt är mitt fel och hon bryr sig inte om jag skulle vara död eller inte och jag känner att jag snart kommet ge upp. Jag har en väldigt svår depprision och all min ångest och allt annat är just nu det enda jag tänker på. Och jag vill bara ha ett normalt liv, snälla hjälp mig
Hej och tack för att du skriver!
Det kan verkligen vara jobbigt att bråka med personer som är viktiga för en. Du har inte skrivit vad bråket handlat om eller hur länge det pågått. Att bli osams eller arg på vänner eller andra nära personer är helt normalt, och ofta så lägger det sig med tiden. Ibland kan den andre behöva lite tid att få lugna ner sig innan det går att försöka reda ut det som hänt. I en konflikt kan det vara bra att själv fundera på vad en eventuellt gjort som gjort den andre upprörd och om det är något en vill be om ursäkt för. Likaså kan det vara bra att tänka igenom vad en inte tycker en gjort fel så att en inte ber om ursäkt utan att mena det.
Du skriver också att du har mycket ångest och depression. Om du inte redan gjort det så tänker jag att det är viktigt att få hjälp och stöd med det också. Det går att må bättre! Prata med en förälder eller annan nära vuxen om du kan. Då kan de lättare finnas där för dig och hjälpa dig att få ytterligare hjälp vid behov. Om det är svårt, finns det någon annan vuxen du kan prata med? En lärare, en kompis förälder, skolkurator, skolsköterska? Försök tänka ut vem som skulle vara lättast att prata med och berätta om ditt mående, dina tankar och känslor.
Jag hoppas att det går att reda ut bråket med din kompis och att du även får hjälp och stöd med ångest och depression.
ئاگاداری خۆت بە!
Tillägg från Tjejjouren Väst: Kom gärna in och prata i vår anonyma chatt om dina tankar och känslor, hos oss kan du prata om allt!
Skrivit med en kille att tag nu och vi har verkligen haft mycket gemensamt men jag har varit velig och inte riktigt vetat om jag vill ha ett förhållande eller inte. När jag sen tillslut bestämde mig för att jag vill de så sa han att jag skulle ta lite tid för mig själv tills jag var helt säker. Texten är torrare och han är mycket långsammare på att svara. Har han tappat intresset? Bryr han sig verkligen om mig?
Hej och tack för att du skriver!
Det är ofta ett trevande och osäkerhet när en börjar lära känna någon som kan vara en potentiell partner. Det brukar ofta snurra just sådana frågor som du skriver: ”Gillar hen mig?”, ”Har hen tappat intresset?”, ”Vad ska jag skriva?” och ”Vad betyder att hen skriver/gör…?”.
Sanningen är ju den att bara den andre kan ha svaret på många av frågorna. Kanske har han tappat intresset, kanske har han haft annat som stressat eller tagit hans tid och fokus. Andra kan gissa och försöka tolka hans svar, men du kommer bara kunna få rätt svar från honom. Så för att verkligen få veta så behöver du fråga honom.
Jag vill också uppmärksamma att det låter klokt av dig att ha känt efter vad du verkligen vill och känner, och att du kunnat vara ärlig med det. Samtidigt så är det viktigt att komma ihåg att det också påverkar den andre hur du beter dig. Om du varit osäker så kan det även ha gjort honom osäker och undrande över ditt intresse.
Med det sagt så är det ofta svårt för de flesta i den fasen du beskriver, att ta reda på om där finns något mer eller inte. Många är osäkra, många vill inte ta första steget eller riskera att bli avvisade. Ibland vet en inte vad en vill förrän en har testat. Fortsätt våga lyssna på dig själv och fortsätt våga vara ärlig, då kommer förhoppningsvis andra också våga det. Lycka till!
Hej, Jag går i 9:an och jag kan inte lära mig bra i skolan! Speciellt i matte, jag kan inte koncentrera mig och jag hänger inte med. Är det något fel på mig och vad ska jag göra?
Hej! Tack för att du skriver!
Alla har olika lätt och svårt för sig i skolan. Att ha särskilt svårt för matte är vanligt och alla har olika nivå på vad de klarar av. En del behöver plugga mycket och upprepat, och andra behöver bara läsa en text en gång för att sedan kunna det. Människor är också bra på olika saker. En del har lätt för sig i skolan, andra har talang för musik eller att måla, och någon annan är väldigt bra på att hantera människor.
Oavsett är det är frustrerande och jobbigt att inte hänga med som andra eller ha svårt med koncentration i skolan eftersom att det är en stor och betydelsefull del av livet. Koncentrationsförmågan kan påverkas av väldigt många saker. Du kan själv fundera på vad som stör din koncentration och se om det är något du kan göra något åt? Eller om du kan få hjälp av t.ex. en lärare med något. Kan det vara att sitta på en viss plats, att ha mobilen på, ljud utanför, att ha bråkat med någon eller något som oroar dig och tar ditt tankefokus?
Det är vanligt att ha sämre koncentration i perioder av stress, dåligt mående eller mycket oro. Om så är fallet kan det också vara hjälpsamt att prata med någon om det som påverkar en, t.ex. någon god vän, någon vuxen du litar på, skolkurator eller ungdomsmottagning.
Det kan också vara så att en har genomgående svårt med koncentrationen. Vid koncentrationssvårigheter eller inlärningssvårigheter kan en behöva extra stöd eller anpassning för att kunna lära sig och prestera på sin bästa nivå. Då är det viktigt att föräldrar/vårdnadshavare och lärare känner till det för att kunna hitta sätt att stötta dig på. Om ens svårigheter ställer till det mycket för en och kanske även på andra områden i livet så kan ibland finnas behov att undersöka närmare vad det är för svårigheter en har för att kunna få rätt hjälp. En del personer kan då behöva träffa psykolog för att göra en så kallad utredning där en gör en fördjupad undersökning vad ens svårigheter kan bero på.
Lycka till!
Hej! Jag bråkar mycket med min familj. De är alltid arga på mig för världens minsta saker. Jag kom 3 min sent till min lektion, jag har nu utegångsförbud i 2 veckor. De sa att de ska ta min mobil i en vecka, Jag känner mig inte bekväm med min egna familj längre för de känner att de inte gillar mig längre. Vad ska jag göra?
سڵاو و سوپاس بۆ پرسیارەکەت!
Vad jobbigt det låter att det blir så mycket bråk. Det låter också som att du upplever att det blir väldigt starka reaktioner på små saker, vilket så klart känns orättvist och tärande.
Finns det kanske någon vän eller annan person i din närhet som du kan dela din upplevelse med? Det låter som att det som pågår nu gör att du känner dig ensam bland dem som egentligen kanske är dina närmaste, och då tänker jag att det är viktigt att försöka ta stöd av någon annan utomstående. Klokt av dig att ta det här steget att söka stöd genom att skriva hit!
När jag läser det du beskriver så blir jag faktiskt orolig att det som pågår inte bara är vanliga konflikter mellan barn och förälder. Ibland kan det tyvärr vara så att föräldrar kontrollerar och behandlar sina barn på ett sätt som är varken rimligt eller snällt. Det kan vara svårt att avgöra själv eftersom en ju aldrig haft någon annan familj än sin egen, och då har en inget att jämföra med.
Jag tänker därför att det vore viktigt att du pratar med någon utomstående vuxen som du litar på och berätta om det som pågår. Om du går i skolan kanske det finns någon där som du litar på? Till exempel skolkurator eller någon lärare som du känner förtroende för?
Det går också att ringa till exempelvis BRIS anonymt. Där kan du få prata med en kurator som är utbildad i och van vid att prata om känslor, tankar och hur en har det. BRIS når du på 116 111. Det finns även möjlighet att chatta via deras hemsida: https://www.bris.se/for-barn-och-unga/prata-med-oss/
Fortsätt att söka stöd när det inte känns bra och lita på din egen känsla om att något inte är riktigt som det ska vara. Ta hand om dig!
Hej! Jag är 14 år. När jag var i mitt hemland hade jag många vänner men när jag kom hit vill ingen vara vänner med och hänga med mig. Jag vet inte varför de vill inte vara vänner med mig eller hänga med mig.
Hej, tack för att du skriver.
Jag tror att många kan känna igen sig i det du beskriver. Att komma till ett helt nytt land och börja bygga upp ett nytt liv kan verkligen vara utmanande. Vad tråkigt att höra att det känns som det gör för dig!
När en känner sig ensam och saknar sammanhang är det lätt hänt att tänka att det beror på något hos en själv. Vilket kan leda till att en mår ännu sämre. Du skriver att du inte vet varför det är som det är, så det låter som att du kanske letar förklaringar hos dig själv. Men jag tänker att det oftast inte alls har något att göra med egenskaper hos en själv, utan snarare att det är vanligt att det tar tid att finna och bygga upp nya relationer.
Du skriver att du är 14 år så jag gissar att du går i skolan. Om det skulle kännas okej för dig så tänker jag att det kanske skulle kunna vara hjälpsamt att prata med någon vuxen på skolan kring hur du känner. Finns det till exempel någon lärare som du känner förtroende för, eller kanske skolkurator?
Som ny i ett land kan det vara svårt att veta vad för olika möjligheter det finns för att träffa nya vänner. Därför tänker jag att det kanske kan vara bra med en vuxen som kan vara hjälp på vägen att hitta olika sammanhang som ger möjlighet att träffa nya vänner.Har du någon kontakt med de gamla vännerna i ditt hemland? Ibland kan det vara så att vi tappar kontakt med personer vi umgåtts med tidigare när vi hamnar i ett nytt sammanhang. Det kan leda till att det blir en ännu jobbigare omställning. Om det är möjligt att upprätthålla relationen med vännerna i hemlandet så kanske det kan vara en trygghet samtidigt som du försöker bygga upp nya vänskapsrelationer här.
Jag funderar också på om du kanske känner någon annan i samma situation som du? Eller går det att få kontakt med någon som är eller har varit i samma situation?
Många kan uppleva det hjälpsamt att prata med någon som varit med om liknande. Både för att få stöd av någon som kan förstå hur det känns, och också kanske kan ge värdefulla tips och råd utifrån sina erfarenheter.
Klokt av dig att du söker stöd i en svår situation, fortsätt med det och ta hand om dig!
Hej! Jag är en tjej som har en del vänner i skolan men ingen att umgås med på fritiden. Så nu på helgerna ligger jag bara i min säng och känner mig ensam och har ingenting att göra. Blir så ledsen. Mår redan dåligt och äter antidepressiva
Hej, tack för att du skriver.
Väldigt många av oss lider av att vi känner oss mer ensamma än vad vi skulle önska. Trots det är ofrivillig ensamhet inte alltid något vi pratar om, tyvärr.
Vad klokt och modigt att du skriver och söker stöd när ensamheten känns jobbig!
Det som är värdefullt tänker jag är att du redan lite har satt fingret på vad som gör dig ledsen och vad du skulle vilja vore annorlunda. Genom att ringa in det som blir jobbigt så har du tagit första steget mot att kunna må bättre. För ifall vi ska kunna må bättre så måste vi först förstå vad som leder till att vi mår dåligt, så att vi vet vad vi ska försöka ändra på.
Om det är så att du skulle vilja ha fler vänner så finns det faktiskt sätt att ta steg mot det. Ett sätt att börja kan vara att fundera på vad det finns för möjliga vägar. Finns det sammanhang där du skulle kunna försöka lära känna nya personer (exempelvis via något fritidsintresse, eller kanske i något sammanhang online)? Finns det personer du känner redan som du skulle kunna försöka utöka umgänget med (exempelvis vännerna i skolan, eller kanske personer som en umgåtts med tidigare i livet)?
Att ta sig an att försöka skaffa ett umgänge på fritiden kan kännas som ett stort projekt, särskilt när en redan mår dåligt. När något känns som en stor förändring så finns det en risk att det känns för svårt och att vi då ger upp redan från början. Därför brukar det kunna vara hjälpsamt att försöka bryta ned den förändring en vill göra i små små steg. Fundera kring ifall det finns något första litet steg som du skulle orka och våga ta mot att utöka ditt umgänge? Genom att ta ett litet steg i taget så kan det gå att göra förändringar som först känns omöjliga.
Som sagt, att göra förändringar kring sin situation när en mår dåligt kan vara svårt, så tveka inte att ta hjälp om det känns för svårt att ta tag i det på egen hand. Finns det kanske någon vuxen i din närhet som du känner dig bekväm att prata med som skulle kunna vara ett stöd i detta? Annars så kanske det kan vara ett alternativ att prata med exempelvis skolkurator eller ungdomsmottagningen. Du skrev att du äter antidepressiva så då antar jag att du har en läkarkontakt.
Då kan det också vara en väg att lyfta med den läkaren att du önskar en samtalskontakt för stöd i detta, så kan läkaren hjälpa dig med vart du kan vända dig.
ئاگاداری خۆت بە!
Hej, jag har diagnosen borderline, ptsd och adhd. Jag träffar en psykolog jag känner mig trygg hos. Är livrädd för detta för jag tänker på henne mycket. Är rädd för att jag är kär i henne. Det är jättekonstigt då jag är 30 år och hon 65. Förvirrad, hur ska jag göra?
سڵاو و سوپاس بۆ پرسیارەکەت!
Vad fint att höra att du träffar en psykolog som du känner dig trygg hos, men jag förstår att de känslor som du nu känner gör dig förvirrad och osäker på hur du ska gå vidare. Först vill jag bara säga att det du upplever inte är ovanligt eller konstigt, utan faktiskt ganska vanligt.
Jag tänker att det kan vara viktigt för dig att börja med att titta lite närmare på vad det egentligen är du känner. Det förekommer att patienter utvecklar kärlekskänslor för sin psykolog så det är möjligt att det är det som har hänt. Men det kan också vara så att den förtroliga relationen som det innebär att gå i samtal hos en psykolog väcker starka känslor av olika slag som kan förväxlas med att känna sig kär. Därför kan det finnas ett värde i att titta lite närmare på dessa känslor för att utforska vad du verkligen känner.
Om du känner dig bekväm med det så skulle jag råda dig att ta upp hur du känner med din psykolog. Den personen har troligen varit med om liknande tidigare och kan hjälpa dig att fundera kring hur du vill gå vidare med er kontakt. Om du känner att hela situationen känns för svår så ska du veta att man alltid har rätt att byta psykolog.
Fundera på vad som blir bäst för dig i den här situationen och utgå från det när du bestämmer hur du vill gå vidare. Ta hand om dig!
سڵاو! من پێویستم بە کارلێک کردنێکی ئاسایی کۆمەڵایەتیە بۆ ئەوەی هەست بە تەنیای ناکەم. بەڵام کارلێککردنێکی کۆمەڵایەتی بۆ من هەست بە جۆرێک لە کار دەکات کە من تەنیا بۆ پاراستنی باری دەروونی تەندروست ئەنجامی دەدەم. من هەندێک هەستە ئەرێنیەکان بەدەست دەهێنم، بەڵام ئەوان بەس نین بۆ دروست کردنی ئەو وزەیەی کە دەیویست. ئایا هیچ ڕێگەیەک هەیە بۆ دەستکردن بە چێژوەرگرتن لە کارلێککردنی کۆمەڵایەتی لە جیاتی ئەوەی بارگرانی من بکات؟
ئاڕ ئێف ئێس یو هەروەها برۆشۆر و "ئینتەرن" ی هەیە لەسەر بابەتی جۆراوجۆر لە تەندروستی سێکسیدا، لەوانە لەسەر دەستبەستن. ئه وان ده توانن له وێب سایته که یان داونلۆد بکرێن.
سڵاو
من پرسیارێکم هەیە سەبارەت بە پیاوێک کە زۆر گەرمە، هەڕەشەم لێ دەکات و رەشم دەکات. کاتێک ئەو شتەی کە ئەو دەیەوێت یان ڕازی بێت ناکەم، هەموو بیرە خراپەکانی دێن و دەست دەکەن بە ئازاردانم من بۆ ئەم کەسەم ڕوونکردۆتەوە کە هەست دەکەم باشتر وایە کە تۆ لە ژیانتدا بڕۆی و من بە ڕێگای خۆمدا بڕۆیت. بەڵام دواتر ئەو تەنیا دەڵێت بەم شێوەیە مەڵێ من دەتوانم بە شێوەیەکی ئاسایی ڕەفتار بکەم ئەگەر تۆ ئەمەم بۆ بکەیت. ئه و هه روه ها ده زانێ كه من له ڕاستیدا له گه ڵ هاوژینه كه م پەیوەندیم هه یه - كه ئه وه یه كه من له سه ر ته واوی جیهان زۆر خۆشم ده وێ. بەڵام ئەو پیاوەی کە هەڵیگرتووە ناتوانێت هیچ قبوڵ بکات، دەست دەکەم بە بلۆککردنی و تەلەفۆنی نوێ وەردەگرێت و هەوڵ دەدات بمگەیەنێت و بە ڕەشەبایی هەڕەشەم لێ دەکات هەتا وەڵامی دەدەمەوە و ئەو بەڵێیە دواتر ئاسایی ڕەفتار دەکەم. نازانم دەتوانم چی بکەم، کاتێک نیشانم کرد و گوتم چۆن دەمەوێت ئەوە ببێت. به ڵام هه ست ده که م که ئه و که س هه وڵ ده دا له ناوەوە من بخۆن
سڵاو و سوپاس بۆ پرسیارەکەت! وا دیارە کە تۆ لە دۆخێکی زۆر ناخۆش و ترسناک و دژواردایت. کەواتە من بەڕاستی تێدەگەم کە ئەوە قورسە بۆ تۆ کە بزانیت چی بکەیت. ژیری خۆت بنووسە و داوای پشتگیری بکە!