Tanungin ang psychologist

May tanong ka ba?

May tanong ka ba o naisip na gusto mong tulungan? Magsumite ng isang hindi nagpapakilalang tanong sa pamamagitan ng form sa ibaba. Ang mga tanong ay sinasagot ng isang psychologist na nakikipagtulungan ni Tjejjouren Väst at inilathala kasama ang mga sagot dito sa pahinang ito mga isang beses sa isang buwan. Ikaw na nagtatanong ay laging anonymous. Tanungin ang psychologist ay ginawang posible sa pamamagitan ng pakikipagtulungan kay Meela.

Ang mga tanong ay sinasagot ng mga psychologist na sina Malene Kroon at Michaela Wallhem. Ikaw na nagtatanong ay laging anonymous. Sa amin ay maaari mong pag usapan ang lahat.

Mga tanong at sagot

Hej, jag är 21år och har nyligen kommit till insikt med en grej. Jag har nog under hela livet sökt mig till populära personer som kan ge mig en känsla av status. I lågstadiet var jag bästis med en tjej som var väldigt populär men blev senare dumpad av henne, vilket tog extremt hårt på min självkänsla & självbild. Hon bytte ut mig mot nya, ”coolare” tjejkompisar som hade märkeskläder, smink & attityd som jag inte hade (o aldrig heller velat ha). Jag tror att jag aldrig riktigt läkt från den händelsen & att jag alltid sen dess har skämts över mig själv för att jag inte är coolare, har fler vänner osv. Jag har känt mig töntig, pinsam & skämmig, känslor som förstärks när jag omges av personer som påminner om tjejerna från skoltiden.

Jag vill bli av med detta. Framförallt hitta nya perspektiv att se på ”statusförlusten” jag gick igenom som barn med vuxna ögon. Kan jag bli genuint nöjd med den jag är & det liv jag faktiskt har, vilket är få nära vänner & en ”nördig” personlighet? Eller kommer jag alltid känna att jag bara blir ”bra nog” i andras ögon om jag skaffar många snygga vänner & en högre social status? Tacksam för nya synvinklar.

Hej och tack för att du skriver!Vad fint att höra att du har kommit till en insikt. För det låter som att du verkligen tagit dig tid att reflektera kring detta. Det tänker jag är väldigt klokt när något får oss att må dåligt eller gör att vi rör oss i en riktning vi egentligen inte är bekväma med. I slutet av din text så frågar du om det är möjligt med en förändring vilket jag alltid tänker att det är. Du har ju faktiskt redan tagit de första stora stegen i den riktningen genom att ringa in vad som blir jobbigt för dig och hur det hänger samman med dina tidigare erfarenheter.

Vi människor färgas av våra tidigare erfarenheter, vilket du har fått syn på. Det är naturligt och även fast du nu är en vuxen person så kan det du kände som liten väckas till liv när du hamnar i situationer som påminner om det som hände då. Jag förstår verkligen att det var en situation som tog hårt på dig att bli lämnad av en vän på det sättet. Sorgligt att höra att du behövt vara med om det.

Du skriver att du vill se på det du varit med om med vuxna ögon, vilket jag tänker att du faktiskt redan gör genom att reflektera som du gör. Genom att du gör dig själv medveten om att det som sker inom dig inte bara reflekterar verkligheten här och nu utan även beror på tidigare erfarenheter, så kan du också börja sortera i hur olika känslor och tankar hänger samman. Genom att observera dina tankar och känslor och begripliggöra dessa utifrån dina erfarenheter så kan du också bli mer fri i hur du vill förhålla dig till sociala relationer idag.

Du efterfrågar nya perspektiv. Jag tror nog att du finner dessa bäst på egen hand, genom att fortsätta reflektera. Men jag kan ge några förslag på frågor att reflektera kring:

Vad vill du få ut av relationer med andra? I vilka sociala relationer mår du som allra bäst? Vad värderar du när det kommer till vänskap, är det status eller andra saker? Hur vill du själv vara som vän? Om du föreställer dig att du är på ditt 80-års kalas och ser dig runt i rummet, vilka sorts människor vill du ha fyllt ditt liv med? Genom att fortsätta på den banan du är inne på, att reflektera kring dina relationer, så tror jag att du kan hitta en tydlighet kring hur du vill att den delen av ditt liv ska se ut. När väl den riktningen är tydlig kan du börja fundera kring hur du kan röra dig ditåt genom ett litet steg i taget.

Lycka till och ta hand om dig!

Efter sommaren börjar jag gymnasiet. Jag har varit exalterad och glad över det men inte nu längre. Jag har fått reda på att jag kommer gå i samma klass som mitt ex (vi var egentligen inte tillsammans men vi dejtade i ca tre månader). Våran relation slutade bra. Det var jag som gjorde slut med honom för jag tyckte att han var så på och tog allt för snabbt och han lyssnade inte på mig när jag försökte förklara det för honom. Han tog det helt okej och vi bestämde oss för att vara vänner. Men nu efter allt som hänt har jag fått reda på massa saker som han gjort och sagt bakom min rygg. T.ex var han med en annan tjej samtidigt som han var med mig.

Och när våran relation slutade sa han att det inte fanns så mycket att gå vidare från för vi hade inget seriöst, det sa han trots att han sagt att han älskade mig och att han inte kunde tänka sig att vara med någon annan än mig bara någon vecka tidigare. Och nu har han även sagt att han inte kommit över mig än och att han fortfarande tycker om mig.

Jag har skitmycket ångest inför skolan nu och vet inte vad jag ska göra. Vi kommer gå i samma klass i tre år och vi kommer behöva ses och prata med varandra varje dag. Vi åker till och med samma buss till och från skolan så kommer behöva träffa honom där också och gå med honom till skolan från busstationen. Vad ska jag göra? Borde jag försöka byta linje? Borde jag bli vän med honom? Hur blir jag vän med honom? Hur gör jag för att allt ska kännas normalt mellan oss? Snälla hjälp. Vet inte vad jag ska göra.

Hello at salamat sa tanong mo!

Jag förstår att situationen känns svår för dig! Verkligen tråkigt att höra att skolstarten som tidigare kändes kul och spännande inte gör det längre.

Innan jag går in på din egentliga fråga vill jag bara först lyfta något du skriver inledningsvis som gör mig glad. Nämligen att du valde att lämna en relation där du kände att det gick för fort för dig och där du inte blev lyssnad på. Vilket klokt beslut! Tråkigt att höra att han inte klarade att lyssna på dig och ta saker i en takt som kändes bra för er båda. Men fint att höra att du då valde att avsluta, för i en bra relation så ska en känna sig hörd och respekterad.

Sen vill jag också kommentera på det som du belyser kring att han sänder väldigt dubbla budskap. Utifrån det du beskriver så låter det som att han är förvirrad, och troligen sårad, i den här situationen. Det låter som att hans sätt att hantera det blir att han pratar bakom ryggen och uttrycker saker som motsäger varandra. Utifrån det kan det vara värt att fundera kring ifall han verkligen är redo att vara vänner.

Jag förstår att det känns svårt att veta hur du ska gå vidare och det går tyvärr inte riktigt att säga hur det kommer bli oavsett vilket alternativ du väljer. Därför tänker jag att det du kan utgå från är din känsla just nu, när du tänker på de olika handlingsalternativ du har. Det kan också vara värt att påminna sig om att det alltid går att ändra sig. Ibland kan en behöva prova sig fram och det kan lugna beslutsångesten något att påminna sig om att inget beslut är skrivet i sten.

Ett alternativ, som jag inte vet om det känns möjligt för dig, skulle också kunna vara att prata med honom om situationen. Ibland kan det vara hjälpsamt att tillsammans prata om hur ni vill förhålla er till varandra.

Jag kan nog inte svara på exakt hur du ska gå vidare, det kan du nog bara komma fram till själv. Men i den processen kan det kanske vara skönt att ha någon att bolla med, kanske en kompis eller någon vuxen du litar på. Ofta blir våra tankar och vår oro lättare att hantera när vi kan dela den med någon annan, som du så klokt gör nu när du skriver hit. På de flesta skolor brukar det även finnas en skolkurator som en kan prata med om sådant som känns svårt.

Jag hoppas du finner ett sätt att hitta tillbaka till den där glada känslan kring skolan! Lycka till, och fortsätt ta hand om dig och dina behov!

Jag mår dåligt o jag kan inte sluta skada mig själv o jag vet inte vad jag ska göra för att må bättre.

Hej och tack för att du skriver!

Det låter som att du har det väldigt jobbigt. Vad bra att du skriver och ber om hjälp! När vi mår dåligt är det sällan lätt att veta vad en ska göra och du har tagit ett stort och viktigt steg nu när du ber om hjälp. Bra!

Först vill jag bara säga att du inte är ensam om att må så här. Det är vanligt tyvärr att känna sig ensam om att må på detta sätt, men det är så många som kan relatera till det du går igenom. Ett steg mot att må bättre tror jag därför kan vara att försöka prata med andra om hur du mår. Nu vet jag inte vilka andra som finns runt dig, men kanske finns det någon vuxen du litar på som du skulle kunna försöka öppna upp för? Om du går i skolan så brukar skolor ha personal som jobbar med att hjälpa till när elever mår dåligt på olika sätt och de personerna brukar ofta kunna vara till god hjälp, till exempel en skolsköterska eller en skolkurator. De är vana att höra om andra som mår som du och de kan vara antingen ett samtalsstöd eller ett stöd i att hitta en vårdkontakt (till exempel en psykolog) som kan hjälpa dig. Ibland kan det kännas helt omöjligt att prata med någon. Då kan ett första steg kanske vara att vända sig till någon telefonlinje eller chatt där en kan vara anonym. Här på Tjejjouren Väst finns till exempel en chatt där en får vara anonym och där en kan prata om allt. Några andra tips är:

Shedo – ger stöd och tips via chatt och mail till de som lider av ätstörning eller självskada.

Bris – ger stöd via telefon eller chatt.

Mind – ger stöd via telefon eller chatt.

Nu vet jag inte exakt vad det är som gör att du skadar dig själv, det kan vara olika anledningar för olika personer. Men jag vet att det kan kännas som det enda möjliga i en omöjlig situation. Jag förstår att det är svårt att veta hur du ska göra för att må bättre, när en mår dåligt så är det både svårt att tänka klart och att styra sitt beteende. Jag tänker att det är viktigt att du får hjälp att sluta skada dig själv. Det finns väldigt bra hjälp att få, genom till exempelvis psykologisk behandling eller genom medicin. Så jag vill att du ska veta att du inte ska behöva må så här.

Jag tänker att det bästa råd jag kan ge dig är att fortsätta med det du påbörjat genom att skriva här, att be om hjälp. För du ska inte behöva hantera det här på egen hand.

Ingat!

Jag har svårt för att dejta killar. När jag väl börjar få känslor så sätts någon panik igång i min kropp, får ångest & panik (framförallt för fysisk kontakt) och sen är det som mina känslor försvinner på en sekund . Detta gör att jag avslutat så många relationer, men det slutar alltid lika.

Hello at salamat sa tanong mo!

När vi blir känslomässigt investerade i en relation så sätter det igång en rad reaktioner i oss. Vissa kan kännas behagliga och vissa kan ibland kännas överväldigande eller till och med obehagliga. Det kan ibland vara svårt att sortera i dessa känslor och förstå vad känslorna står för. Därför tänker jag att det är klokt att göra det du gör nu; att stanna upp och reflektera över vad du känner och vad det betyder.

Det låter på din fråga som att de starka reaktioner som väcks blir för mycket för dig och att det leder till att du drar dig undan. Det låter också som att du upplever det som ett problem. Jag tänker därför att det kan vara viktigt att fundera över i vilken takt saker sker. Kanske är det så att du behöver närma dig den person du dejtar i ett lugnare tempo så att känslorna inte blir så överväldigande. När det kommer till fysisk närhet och intimitet så är det viktigt att känna att en får ta det i en takt som känns lagom för att det ska kunna kännas bra och tryggt. Om det blir obehagliga känslor som väcks så kan det vara viktigt att lyssna på de känslorna som en signal på att något inte är rätt, kanske går det för fort och att du behöver få ta det lugnare.

Om det är så att du vill dejta och utforska fysisk kontakt så skulle jag råda dig att prova att ta det långsamt och se om det kan kännas bättre för dig.

Ibland kan det vara så att den person vi dejtar har en annan takt som känns bekväm för den och kanske vill gå fortare fram. Därför kan det vara viktigt att prata om hur det känns för en så att ens partner ska kunna förstå att du behöver få ta det lugnare, men att det inte betyder att du är ointresserad. En öppen kommunikation om hur en känner och vill ha det är en viktig förutsättning för att intimitet ska kännas bra. Om det är rätt partner som du dejtar så kommer den personen ha förståelse och vara tålmodig.

Ingat!

Hej, jag är en 15 (snart 16) årig tjej och har mycket ångest om p-piller och graviditet. Jag är jätterädd att bli gravid och vill aldrig någonsin föda barn. Inte bara starkt ogillar jag barn och bebisar utan jag är även mycket rädd och ångestfylld inför själva graviditetsprocessen och förlossningen, så när jag är äldre kommer jag nog att sterilisera mig men det kan ju kanske ändras med åldern. Men i nuläget så kan jag bara välja bland tex p-piller, spiral eller kondom. Alla säger att p-piller och spiraler ger humörsvängningar och massa andra biverkningar vilket gör att jag verkligen inte vill ta det, men det känns som att alla andra runt om mig gör det trots allt negativt man hör om det.

Kondomer är bra men eftersom jag är så extremt rädd att bli gravid så får jag alltid ångest när jag tänker på att bara använda kondom utan att ha p-piller eller spiral eftersom den kan spricka eller läcka. Jag tar redan central stimulerande medecin för ADHD och vet inte om jag ens får ta p-piller ihop med det.

Jag har även haft mycket andra problem med depression, ångest och humörsvängningar ända sen jag var 11-12 så p-piller är verkligen det sista jag vill ha för att det kan förvärra allt det. Jag är helt lost och vet verkligen vad ska göra eller vem jag ska fråga. Fungerar kondomer oftast? Hur stor är chansen att man kan bli gravid trots att man använder kondom? Är man konstig om man inte vill ta p-piller som alla andra?

Hej, tack för din fråga!

När jag läser din fråga så uppfattar jag den som att den handlar om två saker; dels en oro kring graviditet/förlossning/föräldraskap och dels en del konkreta frågor kring hur preventivmedel fungerar. Först vill jag bara säga att det är klokt att göra precis det du gör när du känner oro – att ta reda på mer om fakta. För ofta kan det lindra vår oro när vi vet mer om det vi oroar oss kring. Sådant som vi upplever som osäkert kan leda till oro, så genom att ta bort en del av den osäkerheten så kan även en del av oron lindras.

Förhoppningsvis kan Tjejjouren västs svar om preventivmedel här nedan göra att du känner att du fått svar på dina konkreta frågor och därmed känner dig lite lugnare. Om du efter att du läst det svaret fortfarande känner att du har funderingar du vill ha svar på så tänker jag att det klokt att boka en tid på en ungdomsmottagning för att få rådgivning kring preventivmedel utifrån dig och din situation.

Tjejjouren väst svarar som sagt på dina frågor om preventivmedel här nedan. Jag tänker att jag som psykolog, som komplement till Tjejjouren västs svar, kan utforska det du beskriver från ett psykologiskt perspektiv.

När vi oroar oss mycket över något så brukar det vara klokt att utforska den oron lite närmare. När vi förstår mer om vår egen oro så blir det lättare att hantera den. I en del psykologiska behandlingar för oro brukar man arbeta med att träna på att skilja på oro för faktiska problem och oro för hypotetiska situationer. Varför vill vi då skilja på det? Jo för beroende på vad för slags oro det rör sig om (problem eller hypotetiskt) så brukar vi behöva olika strategier för att hantera situationen och oron.

– Om det rör sig om oro för ett faktiskt problem (till exempel oro över hur effektivt ens preventivmedel är) så kan en hjälpsam strategi vara att problemlösa kring det. Att problemlösa innebär då att titta närmare på det faktiska problemet som leder till oro och fundera över potentiella lösningar för att sedan välja en och prova den. Alltså till exempel att prata med någon professionell om möjliga preventivmedel och sedan prova vad som fungerar för en.

– Om det istället rör sig om oro för en hypotetisk situation (till exempel hur det skulle vara att eventuellt föda barn i framtiden) så kan en hjälpsam strategi vara att träna på att bestämma sig för att hantera det först om det skulle ske och sedan försöka fokusera på det som sker här och nu och som vi vill lägga vårt fokus på. Alltså att till exempel tänka ”det får jag hantera då i så fall” och sedan fokusera på något som en tycker är kul att göra.

Du skriver att du är 15 år vilket också får mig att tänka att det är naturligt att tycka att sådant som rör att föda barn och bli förälder känns långt bort. Du skriver klokt att dina tankar och din inställning kan komma att ändras med åren. Jag tänker därför att du inte behöver bestämma dig nu kring hur du vill göra med det i framtiden utan att du kan se hur det känns när du är äldre. Till dess så låter det klokt att hitta ett preventivmedel som känns bra för dig.

I slutet på din fråga så skriver du ”är man konstig om man inte vill ta p-piller som alla andra?”. Jag vill verkligen betona att det viktiga när det kommer till allt som har med ens kropp, sex, och preventivmedel att göra så spelar det ingen roll vad alla andra eventuellt gör. Det viktiga är att du kommer fram till vad som passar för dig. Ta hand om dig!

Tillägg från Tjejjouren Väst: Hej! Här kan du läsa mer om hur säkra kondomer är. Som nämns i den texten är inget preventivmedel 100 % säkert, men vissa kan du kombinera (som spiral och kondom). Här kan du läsa mer om olika preventivmedel som finns. Precis som psykologen skriver ska du använda ett preventivmedel som passar och känns bra för dig. Prata gärna med en barnmorska på en ungdomsmottagning för att få mer information om olika preventivmedel.

Du kan också alltid komma in och chatta med oss på Tjejjouren Väst om dina tankar och känslor. Ta hand om dig!

Hej, jag har funderat länge på en sak och det är att jag tror att jag har OCD, jag är 15 år men jag började få dessa tankar redan för ungefär 5 år sedan. Jag vågar inte säga något till mina föräldrar för det känns pinsamt att berätta sånt, jag skäms verkligen över mina tvångshandlingar och mina tvångstankar tar över mitt liv för mycket och jag kan inte tänka på något annat än det. Jag vill verkligen få bort det jag håller på med men det går inte och jag vågar inte söka hjälp, finns det övningar man kan göra hemma för att få bort tvångshandlingarna?

Hej, tack för att du skriver!

Det låter verkligen som att det här blir kämpigt för dig och att du fått kämpa med det på egen hand under lång tid. Det är ofta jobbigt att bära sådant här på egen hand så jag funderar kring om det kanske ändå kan vara värt att försöka prata med dina föräldrar kring det? Min erfarenhet är nämligen att många tycker att det går lättare än de hade trott när de väl provar att dela med sig, och att det känns väldigt skönt att prata om det som en burit på egen hand. Ofta kan det även leda till att själva problemet inte känns lika svårt eller ohanterligt längre när vi kan hjälpas åt. Om det verkligen inte känns möjligt att försöka prata med dina föräldrar så kanske det finns någon annan som du skulle kunna prata med? Finns det till exempel någon annan vuxen i din närhet som du känner förtroende för, kanske en skolkurator, släkting eller lärare?

Tvångsproblematik, eller OCD som det kallas på engelska, är precis som du beskriver en problematik där en får obehagliga tankar (tvångstankar) och känner sig tvungen att göra olika handlingar för att bli av med tankarna eller för att undvika att hemska saker ska ske (tvångshandlingar).

Det är möjligt att försöka utmana tvånget på egen hand. När en arbetar med tvång i psykologisk behandling utgår vi oftast från en metod som kallas ERP (exponering med responsprevention). Det går i korthet ut på att i små steg träna på att möta sina tvångstankar (exponering) och samtidigt avstå från att göra tvångshandlingar (responsprevention). Om du vill försöka hantera det på egen hand kan det nog vara klokt att ta stöd av till exempel en bok. Det finns mycket litteratur om tvång, ett tips på en bok som riktar sig till dig som vill försöka hantera det på egen hand är:

”Fri från tvång: steg för steg med kognitiv beteendeterapi” av Mia Asplund och Elin-Love Rosengren.

Jag tänker dock att det ofta kan vara svårt att hantera det på egen hand och skulle råda dig att söka hjälp om det inte går. Du har kämpat med det här länge nu och jag tänker att du inte ska behöva ha det så. Den psykologiska behandling som jag nämner ovan är väldigt effektiv och hjälper många. Men det kan behövas stöd av en professionell. Du ska veta att de som arbetar med tvång är väldigt vana att höra alla olika sorters tvångstankar och kommer inte tycka att något av det du berättar är ovanligt eller konstigt. I en behandling är det också alltid du som styr i vilken takt du känner dig bekväm med att öppna upp och berätta. Vid behandling kan en även hjälpas åt att berätta för föräldrar om det känns svårt att göra det själv. Ibland kan det vara svårt att veta vart en vänder sig för att få psykologisk behandling, ett första steg kan vara att prata med skolsköterska eller skolkurator som kan hjälpa till att söka hjälp.

Jag hoppas du vågar ta hjälp och att du snart mår bättre!

Jag har börjat i en ny skola för några månader sedan och den är verkligen superdålig. Jag trivs inte alls, jag har testat att vara med ALLA i klassen, två av dom vill jag vara med men det går inte för man blir bara utanför och de vill vara för sig själva. Så just nu hänger jag med folk jag verkligen inte trivs med. det känns så ensamt.

Hej och tack för att du skriver!

Vad tråkigt att höra att du inte trivs. Vänner är för de flesta väldigt viktigt och det är tungt att känna sig ensam. Det låter som att du också verkligen försökt hitta personer att umgås med. Ibland kan det ta ganska lång tid att lära känna någon ny och skapa nya relationer. Det kommer oftast inte på en gång, utan en behöver ge det en chans, en behöver våga bjuda på sig och släppa in andra och både ge och få. Ofta hittar personer varandra via gemensamma intressen. Finns det något som någon gör på fritiden som du är intresserad av och också skulle kunna prova? Och ibland kan det också vara så att en faktiskt inte matchar med vissa personer eller hittar gemensamma intressen. Kan det i så fall finnas personer i andra klasser som det skulle vara möjligt att lära känna och bygga relationer med?

Det är bra att du skriver hit och delar med dig av dina tankar och känslor. Ibland kan en behöva få prata mer eller få stöd och råd från någon vuxen i sådana här situationer. Finns det någon förälder, lärare eller kanske skolkurator som du kan tänka dig att prata med? På ungdomsmottagningen kan en också få samtalskontakt. Annars finns även många olika chattforum.

I länken kan du läsa tips från andra: https://www.umo.se/karlek-och-vanskap/vanskap/umo-fragar-hur-far-man-nya-vanner/

Ge inte upp i att hitta vänner. Det kan ta tid. Och ta stöd under tiden.

Ingat!

Hej jag är en 12 (blir 13 i okt) årig tjej och jag har bråkat med min kompis som jag litade mest på och hon har börjat säga att allt är mitt fel och hon bryr sig inte om jag skulle vara död eller inte och jag känner att jag snart kommet ge upp. Jag har en väldigt svår depprision och all min ångest och allt annat är just nu det enda jag tänker på. Och jag vill bara ha ett normalt liv, snälla hjälp mig

Hej och tack för att du skriver!

Det kan verkligen vara jobbigt att bråka med personer som är viktiga för en. Du har inte skrivit vad bråket handlat om eller hur länge det pågått. Att bli osams eller arg på vänner eller andra nära personer är helt normalt, och ofta så lägger det sig med tiden. Ibland kan den andre behöva lite tid att få lugna ner sig innan det går att försöka reda ut det som hänt. I en konflikt kan det vara bra att själv fundera på vad en eventuellt gjort som gjort den andre upprörd och om det är något en vill be om ursäkt för. Likaså kan det vara bra att tänka igenom vad en inte tycker en gjort fel så att en inte ber om ursäkt utan att mena det.

Du skriver också att du har mycket ångest och depression. Om du inte redan gjort det så tänker jag att det är viktigt att få hjälp och stöd med det också. Det går att må bättre! Prata med en förälder eller annan nära vuxen om du kan. Då kan de lättare finnas där för dig och hjälpa dig att få ytterligare hjälp vid behov. Om det är svårt, finns det någon annan vuxen du kan prata med? En lärare, en kompis förälder, skolkurator, skolsköterska? Försök tänka ut vem som skulle vara lättast att prata med och berätta om ditt mående, dina tankar och känslor.

Jag hoppas att det går att reda ut bråket med din kompis och att du även får hjälp och stöd med ångest och depression.

Ingat!

Tillägg från Tjejjouren Väst: Kom gärna in och prata i vår anonyma chatt om dina tankar och känslor, hos oss kan du prata om allt!

Skrivit med en kille att tag nu och vi har verkligen haft mycket gemensamt men jag har varit velig och inte riktigt vetat om jag vill ha ett förhållande eller inte. När jag sen tillslut bestämde mig för att jag vill de så sa han att jag skulle ta lite tid för mig själv tills jag var helt säker. Texten är torrare och han är mycket långsammare på att svara. Har han tappat intresset? Bryr han sig verkligen om mig?

Hej och tack för att du skriver!

Det är ofta ett trevande och osäkerhet när en börjar lära känna någon som kan vara en potentiell partner. Det brukar ofta snurra just sådana frågor som du skriver: ”Gillar hen mig?”, ”Har hen tappat intresset?”, ”Vad ska jag skriva?” och ”Vad betyder att hen skriver/gör…?”.

Sanningen är ju den att bara den andre kan ha svaret på många av frågorna. Kanske har han tappat intresset, kanske har han haft annat som stressat eller tagit hans tid och fokus. Andra kan gissa och försöka tolka hans svar, men du kommer bara kunna få rätt svar från honom. Så för att verkligen få veta så behöver du fråga honom.

Jag vill också uppmärksamma att det låter klokt av dig att ha känt efter vad du verkligen vill och känner, och att du kunnat vara ärlig med det. Samtidigt så är det viktigt att komma ihåg att det också påverkar den andre hur du beter dig. Om du varit osäker så kan det även ha gjort honom osäker och undrande över ditt intresse.

Med det sagt så är det ofta svårt för de flesta i den fasen du beskriver, att ta reda på om där finns något mer eller inte. Många är osäkra, många vill inte ta första steget eller riskera att bli avvisade. Ibland vet en inte vad en vill förrän en har testat. Fortsätt våga lyssna på dig själv och fortsätt våga vara ärlig, då kommer förhoppningsvis andra också våga det. Lycka till!

Hej, Jag går i 9:an och jag kan inte lära mig bra i skolan! Speciellt i matte, jag kan inte koncentrera mig och jag hänger inte med. Är det något fel på mig och vad ska jag göra?

Hej! Tack för att du skriver!

Alla har olika lätt och svårt för sig i skolan. Att ha särskilt svårt för matte är vanligt och alla har olika nivå på vad de klarar av. En del behöver plugga mycket och upprepat, och andra behöver bara läsa en text en gång för att sedan kunna det. Människor är också bra på olika saker. En del har lätt för sig i skolan, andra har talang för musik eller att måla, och någon annan är väldigt bra på att hantera människor.

Oavsett är det är frustrerande och jobbigt att inte hänga med som andra eller ha svårt med koncentration i skolan eftersom att det är en stor och betydelsefull del av livet. Koncentrationsförmågan kan påverkas av väldigt många saker. Du kan själv fundera på vad som stör din koncentration och se om det är något du kan göra något åt? Eller om du kan få hjälp av t.ex. en lärare med något. Kan det vara att sitta på en viss plats, att ha mobilen på, ljud utanför, att ha bråkat med någon eller något som oroar dig och tar ditt tankefokus?

Det är vanligt att ha sämre koncentration i perioder av stress, dåligt mående eller mycket oro. Om så är fallet kan det också vara hjälpsamt att prata med någon om det som påverkar en, t.ex. någon god vän, någon vuxen du litar på, skolkurator eller ungdomsmottagning.

Det kan också vara så att en har genomgående svårt med koncentrationen. Vid koncentrationssvårigheter eller inlärningssvårigheter kan en behöva extra stöd eller anpassning för att kunna lära sig och prestera på sin bästa nivå. Då är det viktigt att föräldrar/vårdnadshavare och lärare känner till det för att kunna hitta sätt att stötta dig på. Om ens svårigheter ställer till det mycket för en och kanske även på andra områden i livet så kan ibland finnas behov att undersöka närmare vad det är för svårigheter en har för att kunna få rätt hjälp. En del personer kan då behöva träffa psykolog för att göra en så kallad utredning där en gör en fördjupad undersökning vad ens svårigheter kan bero på.

Lycka till!

Hej!
Jag bråkar mycket med min familj. De är alltid arga på mig för världens minsta saker. Jag kom 3 min sent till min lektion, jag har nu utegångsförbud i 2 veckor. De sa att de ska ta min mobil i en vecka, Jag känner mig inte bekväm med min egna familj längre för de känner att de inte gillar mig längre. Vad ska jag göra?

Hello at salamat sa tanong mo!

Vad jobbigt det låter att det blir så mycket bråk. Det låter också som att du upplever att det blir väldigt starka reaktioner på små saker, vilket så klart känns orättvist och tärande.

Finns det kanske någon vän eller annan person i din närhet som du kan dela din upplevelse med? Det låter som att det som pågår nu gör att du känner dig ensam bland dem som egentligen kanske är dina närmaste, och då tänker jag att det är viktigt att försöka ta stöd av någon annan utomstående. Klokt av dig att ta det här steget att söka stöd genom att skriva hit!

När jag läser det du beskriver så blir jag faktiskt orolig att det som pågår inte bara är vanliga konflikter mellan barn och förälder. Ibland kan det tyvärr vara så att föräldrar kontrollerar och behandlar sina barn på ett sätt som är varken rimligt eller snällt. Det kan vara svårt att avgöra själv eftersom en ju aldrig haft någon annan familj än sin egen, och då har en inget att jämföra med.

Jag tänker därför att det vore viktigt att du pratar med någon utomstående vuxen som du litar på och berätta om det som pågår. Om du går i skolan kanske det finns någon där som du litar på? Till exempel skolkurator eller någon lärare som du känner förtroende för?

Det går också att ringa till exempelvis BRIS anonymt. Där kan du få prata med en kurator som är utbildad i och van vid att prata om känslor, tankar och hur en har det. BRIS når du på 116 111.
Det finns även möjlighet att chatta via deras hemsida: https://www.bris.se/for-barn-och-unga/prata-med-oss/

Fortsätt att söka stöd när det inte känns bra och lita på din egen känsla om att något inte är riktigt som det ska vara. Ta hand om dig!

Hej!
Jag är 14 år. När jag var i mitt hemland hade jag många vänner men när jag kom hit vill ingen vara vänner med och hänga med mig. Jag vet inte varför de vill inte vara vänner med mig eller hänga med mig.

Hej, tack för att du skriver.

Jag tror att många kan känna igen sig i det du beskriver. Att komma till ett helt nytt land och börja bygga upp ett nytt liv kan verkligen vara utmanande. Vad tråkigt att höra att det känns som det gör för dig!

När en känner sig ensam och saknar sammanhang är det lätt hänt att tänka att det beror på något hos en själv. Vilket kan leda till att en mår ännu sämre. Du skriver att du inte vet varför det är som det är, så det låter som att du kanske letar förklaringar hos dig själv. Men jag tänker att det oftast inte alls har något att göra med egenskaper hos en själv, utan snarare att det är vanligt att det tar tid att finna och bygga upp nya relationer.

Du skriver att du är 14 år så jag gissar att du går i skolan. Om det skulle kännas okej för dig så tänker jag att det kanske skulle kunna vara hjälpsamt att prata med någon vuxen på skolan kring hur du känner. Finns det till exempel någon lärare som du känner förtroende för, eller kanske skolkurator?

Som ny i ett land kan det vara svårt att veta vad för olika möjligheter det finns för att träffa nya vänner. Därför tänker jag att det kanske kan vara bra med en vuxen som kan vara hjälp på vägen att hitta olika sammanhang som ger möjlighet att träffa nya vänner.Har du någon kontakt med de gamla vännerna i ditt hemland? Ibland kan det vara så att vi tappar kontakt med personer vi umgåtts med tidigare när vi hamnar i ett nytt sammanhang. Det kan leda till att det blir en ännu jobbigare omställning. Om det är möjligt att upprätthålla relationen med vännerna i hemlandet så kanske det kan vara en trygghet samtidigt som du försöker bygga upp nya vänskapsrelationer här. 

Jag funderar också på om du kanske känner någon annan i samma situation som du? Eller går det att få kontakt med någon som är eller har varit i samma situation?

Många kan uppleva det hjälpsamt att prata med någon som varit med om liknande. Både för att få stöd av någon som kan förstå hur det känns, och också kanske kan ge värdefulla tips och råd utifrån sina erfarenheter.

Klokt av dig att du söker stöd i en svår situation, fortsätt med det och ta hand om dig!

Hej!
Jag är en tjej som har en del vänner i skolan men ingen att umgås med på fritiden. Så nu på helgerna ligger jag bara i min säng och känner mig ensam och har ingenting att göra. Blir så ledsen. Mår redan dåligt och äter antidepressiva

Hej, tack för att du skriver.

Väldigt många av oss lider av att vi känner oss mer ensamma än vad vi skulle önska. Trots det är ofrivillig ensamhet inte alltid något vi pratar om, tyvärr.

Vad klokt och modigt att du skriver och söker stöd när ensamheten känns jobbig!

Det som är värdefullt tänker jag är att du redan lite har satt fingret på vad som gör dig ledsen och vad du skulle vilja vore annorlunda. Genom att ringa in det som blir jobbigt så har du tagit första steget mot att kunna må bättre. För ifall vi ska kunna må bättre så måste vi först förstå vad som leder till att vi mår dåligt, så att vi vet vad vi ska försöka ändra på.

Om det är så att du skulle vilja ha fler vänner så finns det faktiskt sätt att ta steg mot det. Ett sätt att börja kan vara att fundera på vad det finns för möjliga vägar. Finns det sammanhang där du skulle kunna försöka lära känna nya personer (exempelvis via något fritidsintresse, eller kanske i något sammanhang online)? Finns det personer du känner redan som du skulle kunna försöka utöka umgänget med (exempelvis vännerna i skolan, eller kanske personer som en umgåtts med tidigare i livet)?

Att ta sig an att försöka skaffa ett umgänge på fritiden kan kännas som ett stort projekt, särskilt när en redan mår dåligt. När något känns som en stor förändring så finns det en risk att det känns för svårt och att vi då ger upp redan från början. Därför brukar det kunna vara hjälpsamt att försöka bryta ned den förändring en vill göra i små små steg. Fundera kring ifall det finns något första litet steg som du skulle orka och våga ta mot att utöka ditt umgänge? Genom att ta ett litet steg i taget så kan det gå att göra förändringar som först känns omöjliga.

Som sagt, att göra förändringar kring sin situation när en mår dåligt kan vara svårt, så tveka inte att ta hjälp om det känns för svårt att ta tag i det på egen hand. Finns det kanske någon vuxen i din närhet som du känner dig bekväm att prata med som skulle kunna vara ett stöd i detta? Annars så kanske det kan vara ett alternativ att prata med exempelvis skolkurator eller ungdomsmottagningen. Du skrev att du äter antidepressiva så då antar jag att du har en läkarkontakt.

Då kan det också vara en väg att lyfta med den läkaren att du önskar en samtalskontakt för stöd i detta, så kan läkaren hjälpa dig med vart du kan vända dig.

Ingat!

Hej, jag har diagnosen borderline, ptsd och adhd. Jag träffar en psykolog jag känner mig trygg hos. Är livrädd för detta för jag tänker på henne mycket. Är rädd för att jag är kär i henne. Det är jättekonstigt då jag är 30 år och hon 65. Förvirrad, hur ska jag göra?

Hello at salamat sa tanong mo!

Vad fint att höra att du träffar en psykolog som du känner dig trygg hos, men jag förstår att de känslor som du nu känner gör dig förvirrad och osäker på hur du ska gå vidare. Först vill jag bara säga att det du upplever inte är ovanligt eller konstigt, utan faktiskt ganska vanligt.

Jag tänker att det kan vara viktigt för dig att börja med att titta lite närmare på vad det egentligen är du känner. Det förekommer att patienter utvecklar kärlekskänslor för sin psykolog så det är möjligt att det är det som har hänt. Men det kan också vara så att den förtroliga relationen som det innebär att gå i samtal hos en psykolog väcker starka känslor av olika slag som kan förväxlas med att känna sig kär. Därför kan det finnas ett värde i att titta lite närmare på dessa känslor för att utforska vad du verkligen känner.

Om du känner dig bekväm med det så skulle jag råda dig att ta upp hur du känner med din psykolog. Den personen har troligen varit med om liknande tidigare och kan hjälpa dig att fundera kring hur du vill gå vidare med er kontakt. Om du känner att hela situationen känns för svår så ska du veta att man alltid har rätt att byta psykolog.

Fundera på vad som blir bäst för dig i den här situationen och utgå från det när du bestämmer hur du vill gå vidare. Ta hand om dig!

Hello! Kailangan ko ng regular na pakikipagkapwa tao para hindi ako makaramdam ng pag iisa. Ngunit ang pakikipag ugnayan sa lipunan sa akin ay nararamdaman tulad ng ilang uri ng trabaho na ginagawa ko lamang upang mapanatili ang isang malusog na estado ng pag iisip. Nakakakuha ako ng ilang mga positibong emosyon, ngunit hindi sapat ang mga ito upang punan ang enerhiya na kinakailangan. Mayroon bang anumang paraan upang simulan ang pagtamasa ng pakikipagkapwa sa halip na ito ay mabigat sa akin?

Hello at salamat sa tanong mo!

Mahalaga ang pakikipagkapwa tao sa karamihan. Kabilang sa iba pang mga bagay, maaari itong maging hindi kailangang mag isa, upang makakuha ng suporta sa isang bagay, upang bounce ang mga bagay off, upang ibahagi ang mga bagay sa iba o upang suportahan ang ibang tao. Kadalasan ay iba iba ang nakukuha natin sa iba't ibang relasyon. Minsan maaaring maging mabuti na isipin kung ano ang hitsura ng iyong mga relasyon at kung paano mo ito magugustuhan. Sa mga relasyon, ito ay karaniwang tungkol sa pagkakaroon ng balanse sa pagitan ng parehong pagbibigay at pagkuha, ngunit ito ay maaaring siyempre mag iba sa paglipas ng panahon. Ang mga relasyon ay maaari ring maging mas mababaw o mas malapit, na maaari ring mag iba sa kung ano ang kailangan o nais ng isang tao. Minsan may pangangailangan upang matugunan ang pisikal, at kung minsan ay maaaring sapat na upang magkaroon ng contact sa pamamagitan ng telepono o mga text message.

Maaaring maging mabuti na isipin kung ano ang nagbibigay ng isang positibong emosyon sa pakikipag ugnayan sa iba at kung ano ito ay na gastos. Maaaring tanungin ng isa ang kanilang sarili ng mga tanong tulad ng: Ginagawa ko ba ang mga bagay na wala akong lakas o mga bagay na hindi ko talaga gusto? Iba ba ang itsura sa iba't ibang tao Kung oo, bakit?

Kung mahirap mag isa, maaari rin itong maging isang bagay upang tanungin ang iyong sarili tungkol sa. Ano ang mangyayari kapag nag-iisa ako? May mga naiisip ba ako na may kahulugan ang pag-iisa? Iba iba rin ang bawat isa sa kung gaano nila gustong makihalubilo sa iba o kailangan nilang iwanang mag isa. Ang ilan ay halos hindi na kailangan ng anumang oras ng pag-iisa, samantalang ang iba ay may malaking pangangailangan na magkaroon ng oras para sa kanilang sarili.

Kaya, sinusubukang malaman kung ano ang nais mong makuha sa mga relasyon at pagpupulong, kung ano ang hindi mo nais, at kung magkano ang kailangan mo para sa pakikipag ugnayan sa lipunan ay maaaring maging mahusay. May mga taong gusto mo bang makilala at iba pang mga taong ayaw mong makasama Kung pagkatapos ay dumating ka sa kung ano ang iyong mga kagustuhan para sa kung paano mo ito nais, maaari mo ring isipin kung mayroong isang bagay na maaari mong baguhin sa iyong mga relasyon upang makakuha ng mas malapit dito.

Kung mahirap gawin sa sarili mo, maaari mong siyempre talakayin ang mga isyu sa isang kakilala mo, o may mga chat ng suporta kung saan maaari kang makipag usap sa isang tao nang hindi nagpapakilala o makipag ugnay, halimbawa, ang youth guidance center o ang tagapayo sa paaralan. Good luck sa pag aaral kung sa anong paraan mo ito gusto sa iyong mga relasyon at mga social encounters.

Hello po

Ako ay isang 20 taong gulang na batang babae at ako ay naging biktima ng panggagahasa ng dalawang magkaibang lalaki. Ako ay na diagnosed na may PTSD at halo halong pagkabalisa. Noong Abril nagsimula akong trauma treatment at sa panahon ng tag-init ay kinailangan kong lumipat ng bahay dahil sa Social Services, ngunit hindi ako nakahanap ng apartment. Sa huli, nagkaroon ako ng mga saloobin sa pagpapakamatay at sinabi sa aking psychologist at pagkatapos ay naisip niya na dapat akong pumunta sa emergency psychiatry, ngunit tumanggi ako. Seryoso ang naisip kong pagpapakamatay habang palabas ng tawag at pauwi. Sinabi ito ng psychologist ko sa pulisya at dumating sila nang makauwi na ako. Pagkatapos noon ay nadismaya ako sa psychologist ko at natapos ang pakikipag ugnayan ko sa kanya. Sa ngayon kailangan ko ng tulong at gusto ko ng taong makakaintindi sa akin at makakapakinig. Kailangan ko ng tulong!

Hello at salamat sa pagsusulat.

Parang marami ka nang pinagdaanan at pinagdaanang hirap. Napakabuti na humingi ka ng tulong. Upang makahanap ng bagong contact sa tawag, iminumungkahi ko na makipag ugnay ka sa iyong health center (libre kang mag sign up sa anumang health center na gusto mo). Depende sa kung saan nakatira ang isa, may ilang mga klinika ng kabataan na may espesyal na pokus sa mga taong nakaranas ng sekswal na pang aabuso, kabilang ang sa Gothenburg at Huddinge. Mayroon ding mga asosasyon na nakatuon sa sekswal na pag atake, tulad ng storasyster.org o foreningentillsammans.se, na nag aalok ng iba't ibang uri ng suporta at din online. Marami pang makikita sa stodefterovergrepp.se. Mind.se ay nakatuon sa mga saloobin ng pagpapakamatay at maaaring makipag ugnay sa parehong sa pamamagitan ng chat at telepono.

Mayroon ding ilang mga chat at linya ng telepono (na hindi lamang nakatuon sa sekswal na pag atake) upang makipag ugnay sa kung saan posible na makipag usap sa isang tao nang hindi nagpapakilala. Maaari kang makahanap ng mga pagpipilian sa pamamagitan ng link dito: umo.se.

Kung masama ang pakiramdam mo, madalas kailangan mo ng suporta sa paligid mo kahit sa pang araw araw na buhay. May kaibigan, may kasama sa pamilya/extended family, magulang ng kaibigan, kapitbahay, guro, may tao sa pamamagitan ng social services o mga katulad na pwede mong kausapin. Mahalagang subukang alagaan ang iyong sarili sa mga paraan na posible. Isipin kung may mga pagbabago sa iyong kapaligiran na maaari mong gawin na maaaring magpagaan sa iyong pakiramdam, maging kalmado o dagdagan ang pakiramdam ng seguridad. O baka naman may mga activities na alam mong mas maganda ang pakiramdam mo

Naiintindihan ko na naging mahirap na sitwasyon na dumating ang mga pulis kapag ayaw mong pumunta sa emergency psychiatry department. Ito tunog bilang kung ang iyong psychologist ay naging napaka aalala tungkol sa iyo at kinuha ang iyong mga saloobin pagpapakamatay seryoso. Kung ito ay isang psychologist na nagustuhan mo dati, maaaring mabuti na magkaroon ng isang pulong sa kanya at makipag usap tungkol sa kung bakit mo nais na tumigil at kung paano ito naka out para sa iyo kapag siya ay tumawag ng pulis. Minsan ito ay posible upang uriin out kapag ang isang bagay ay hindi naka out na rin sa isang therapy na nagbibigay daan ito upang magpatuloy sa isang mas mahusay na pag unawa sa bawat isa.

Kahit anong piliin mong gawin, sana humingi ka ng tulong, dahil may tulong na makukuha at posibleng gumaan ang pakiramdam

Addendum mula sa Tjejjouren Väst: Maaari mong palaging din dumating sa aming chat at makipag usap, ito ay bukas apat na gabi sa isang linggo. Sa amin ay maaari mong pag usapan ang lahat.

Hello! Ako ay 15 taong gulang at araw araw ay may pagkabalisa ako tungkol sa aking timbang. Bakit ganito ang nararamdaman ko at paano ko ito pipigilan?

Hello at salamat sa pagsusulat.

Ang pagkabalisa sa timbang ay sa kasamaang palad ay napaka karaniwan. Maaari rin itong tungkol sa hugis ng katawan o mga tiyak na bahagi ng katawan na nararamdaman ng isang tao na hindi nasisiyahan. Tungkol sa 2/3 ng lahat ng mga batang babae estado na sila ay hindi nasiyahan sa kanilang hitsura at pagkabalisa tungkol sa timbang ay nagtatapos up sa tuktok ng listahan. Na ang katawan at hitsura makakuha ng maraming focus ay hindi kaya kakaiba isinasaalang alang na nakatira kami sa isang lipunan na may isang mahusay na pagtuon sa katawan. Sa lahat ng dako at patuloy na kami ay fed mga larawan ng kung ano ang isa ay dapat magmukhang tulad ng, o kung ano ang isa ay hindi dapat magmukhang tulad ng. Mayroong isang malaking merkado sa paligid kung paano maaaring baguhin ng isa ang hitsura sa iba't ibang paraan upang makamit ang isang imposibleng ideal na katawan. Minsan ay marami rin ang nakatuon sa katawan at itsura ng mga kaibigan o sa pamilya. Maaaring karaniwan na marinig ang mga komento tungkol sa iyo o tungkol sa iba. Ang gayong mga epekto ay kung paano tiningnan ng isang tao ang sariling katawan.

Upang mabawasan ang negatibong pokus o pagkabalisa tungkol sa katawan at hitsura, maaaring makatulong na sa halip ay subukang mag focus nang higit pa sa pag andar ng katawan. Ano po kaya ang magagawa nito Ano po ba ang gusto kong magawa sa katawan ko May mga activities ba na mas "at home" ang pakiramdam mo sa katawan mo at hindi mo iniisip ang bigat Maaari itong maging anumang bagay mula sa anumang isport, sa pagsasayaw, sa pagbabasa o pag petting ng pusa. Gawin mo pa ito!

May mga certain people ba na kasama mo kapag walang focus sa katawan Kung gayon, subukang maglaan ng mas maraming oras sa kanila. Repasuhin din ang iyong social media feed. Ayon sa pananaliksik, ang isang tao ay nakakakuha ng mas kaunting pagkabalisa tungkol sa katawan at anyo ng isang tao kung ang daloy ng isang tao ay may pagkakaiba iba sa mga uri ng katawan. Maaari itong ihalo sa pamamagitan ng, halimbawa, pagsunod sa mga aktibista sa katawan o mga taong may iba't ibang kapansanan. Pinatataas nito ang pagtanggap sa sariling katawan at sa iba. Makakatulong din na talagang bigyang pansin ang mga bagay na gusto mo sa iyong katawan, ilang bahagi na gusto mo kung paano ito hitsura o kung ano ito ay mabuti.

Ang malaking karamihan ng mga tao ay maaaring ituro ang mga bagay na hindi sila nasiyahan sa kanilang hitsura o nais na magkaroon ng iba't ibang. Gayunpaman, naiiba ito sa kung paano tayo nauugnay dito. Kung ang hugis ng katawan o timbang ay binibigyan ng masyadong maraming pokus, may panganib na magkaroon ng ilang uri ng karamdaman sa pagkain. Ang mga palatandaan ng babala ay maaaring limitahan ang pagkain, pagsusuka, binge eating o pag eehersisyo nang sapilitan. Kung ang kawalang kasiyahan sa hitsura ay humahantong sa pag iisip na ang isang bagay ay napakapangit na nakakaapekto sa iyo sa pang araw araw na buhay, maaari itong maging tungkol sa dysmorphophobia (BDD). Ang karaniwang mga palatandaan ng babala nito ay ang pagdikit nang masyadong mahaba sa mga salamin, pag iwas sa mga salamin, o pag iwas sa pagpapakita sa iba. Kung ang pokus ay nagiging masyadong malaki, nagsisimulang mag occupy ng masyadong maraming oras at pinipigilan ka mula sa paggawa ng mga bagay na gusto mo sa buhay, mahalaga na humingi ng tulong sa pamamagitan ng pakikipag usap sa isang matanda, pakikipag ugnay sa isang youth guidance center o health center. May tulong at paggamot para sa mga kondisyong ito.

Ingat! Posibleng maging mas komportable sa iyong sarili at sa iyong katawan!

Hi po, 12 years old po ako. Natakot ako sa mga lalaki two years ago, after ng isang bagay na ginawa ng tatay ko. Una sinabi niya sa akin kung ano ang pakikipagtalik at pagkatapos ay ipinakita niya sa akin ang kanyang kasarian, pinipilit akong hawakan siya. Sabi ko ayaw ko na gawin. Pagkatapos ng pangyayaring ito, takot ako sa mga lalaki, kapag lumalabas ako at nakakakita ng lalaki, gusto kong sumigaw, isang tingin lang ay nagpapanic ako. Hindi ko alam kung paano lalabanan ang takot na ito, mahirap para sa akin na sabihin ito sa sinuman. Paano ko mapipigilan ang takot sa mga lalaki?

Hello!

Salamat sa pagsusulat. Pasensya na at kinailangan mong maging bahagi ng sinasabi mo sa akin at dahil dito ay nadama mo ang masama at takot. Gusto kong malaman mo na hindi ka nag iisa at may tulong na magagamit.

Hindi okay ang mga sinusulat mo na ginawa ng tatay mo. Ito ang mga bagay na hindi dapat gawin ng mga magulang o iba pang miyembro ng pamilya sa mga anak. Kapag ang isang tao sa loob ng pamilya ay gumawa ng isang bagay na sekswal sa iyo o laban sa iyo, ito ay tinatawag na sekswal na pag atake, at ito ay isang krimen. Hindi mo kasalanan kung bakit nangyari iyon! Kapag ang isang tao ay dumaan sa isang bagay na napakahirap o nakakatakot, karaniwan para sa mga ito na lumikha ng pagkabalisa o takot para sa mga sitwasyon o mga tao na kahawig ng kung ano ang dati nang pinagdaanan.

Ito ay karaniwan para sa mga ito ay mahirap na sabihin tungkol sa at maaari itong madalas na pakiramdam tulad ng ikaw ay napaka nalulumbay. Kapag ikaw ay dumaan (o kasangkot sa) ng sekswal na pang aabuso, mahalaga na sabihin sa isang matanda na pinagkakatiwalaan mo. Maaaring ito ay para sa ibang magulang, guro, tagapayo sa paaralan o magulang ng kaibigan.

Alin sa mga ito ang nasa paligid mo at sino ang pinakamadaling sabihin? Posible ring makipag ugnayan sa Youth Guidance Centre (ungdomsmottagningen), ang mga serbisyong panlipunan sa munisipyo kung saan ka nakatira o Victim Support Finland. Kung nangyayari pa rin ito, mabuti kung maaari kang makakuha ng tulong upang matigil ito sa lalong madaling panahon. Karaniwan na ang hindi gustong magtsitsismis o mag alala sa maaaring mangyari kung magkukuwento ka tungkol dito. Kadalasan ang taong naglantad ng isang tao ay nagsisikap na itago ito at maaaring sabihin na ito ay iyong kasalanan o na may negatibong mangyayari kung sasabihin mo. Ang pagsasabi ay para sa iyo upang makakuha ng tulong at isang bagay na hindi mo kailangang makaramdam ng pagkakasala. May karapatan kang tumanggap ng tulong, at may karapatan din ang iyong pamilya na tumanggap ng tulong. Hindi rin mahalaga kung matagal na rin ang nakalipas mula nang mangyari ito, kung kamakailan lang o kung nangyayari pa rin.

Ang pagiging magagawang upang makipag usap tungkol sa kung ano ang iyong pinagdaanan at ang iyong mga karanasan ay mahalaga upang magagawang upang maging mas mahusay na pakiramdam at sa iyong kaso ay magagawang upang makakuha ng tulong sa iyong takot sa mga lalaki. Sana talaga maglakas loob ka na sabihin sa sinumang matanda at makapagsimula kang humingi ng tulong.

Narito rin ang mga link sa mga pahina kung saan maaari kang makakuha ng karagdagang impormasyon at makipag ugnay din at tumulong sa pamamagitan ng telepono, chat o email.

www.Storasyster.org

www.nxtme.se

www.atsub.se

www.brottsofferjouren.se

www.umo.se

www.Bris.se

BRIS – suporta linya sa Ukrainian

Tjejjouren Väst ay mayroon ding listahan para sa suporta sa mga wika maliban sa Swedish, dito.

Ako ay isang estudyante sa unibersidad. Sa nakalipas na ilang buwan, nagdusa ako mula sa tensyon, pagkabalisa, at mga problema sa pagtulog. Ito ang pinakamahirap at pinakamabigat na school year. May tips po ba kayo kung paano ko kakayanin ang stress

Hello!

Ang stress ay maaaring makaapekto sa atin sa ilang iba't ibang paraan. At mayroon ding parehong positibo at negatibong stress. Ang positibong stress ay kapag sinasadya mong i strain ang iyong katawan at ang iyong mga pandama upang makaya sa isang gawain o matugunan ang isang deadline. Pagkatapos ay stressed ka para sa isang mas maikling panahon at pagkatapos ay makakakuha ka ng oras upang mabawi. Ang negative stress ay kapag naging balisa ka at masama ang pakiramdam mo sa stress, kadalasan nangyayari ito kung matagal kang stress.

Karaniwan ay hindi problema na magkaroon ito ng stressful para sa isang habang hangga't ang katawan ay pinapayagan na makabawi, sa pamamagitan ng pagpapahinga o paggawa ng isang bagay na masaya. Pero kung walang oras ang katawan mo para magpahinga pagkatapos mong mag stress, o kung stressed ka kahit hindi ka nagmamadali, pwedeng maging problema ang stress.

Inilalarawan mo na sa huling tatlong buwan ay nagdusa ka mula sa, bukod sa iba pang mga bagay, pagkabalisa at mga problema sa pagtulog. Nakikita mo ba kung ano ang nag trigger ng mga sintomas na ito Ang stress at hard studies ba ang nagdudulot ng anxiety at sleep problems o maaari ring may mga dahilan sa labas ng mga pag aaral

Mapa out ang iyong stress at plano pagbawi.

1. isang mungkahi ay magsulat ng listahan ng mga bagay na nakaka stress sa iyo. Maaari itong maging ilang iba't ibang mga bagay. Halimbawa, ang mga espesyal na sitwasyon, ilang mga kurso sa unibersidad, mataas na pangangailangan sa sarili o ilang mga social media account.

2.Pagkatapos ay magsulat ng listahan ng mga bagay na nagpapasaya sa iyo. Maaari itong maging mga bagay na nasisiyahan ka sa paggawa, mga lugar na gusto mong maging, at mga taong pakiramdam mo ay ligtas na kasama. Tayong mga tao ay napakaiba at may ilang iba't ibang bagay na maaaring magdulot ng paggaling; Ang ilan ay nakakakuha ng pagbawi mula sa pagkikita ng mga kaibigan habang ang iba ay mas nakakabawi kung nakakakuha sila ng oras para sa kanilang sarili.

3.Simulan mula sa iyong dalawang listahan at tingnan kung may mga bagay na stress, na maaari mong gawin mas mababa ng at higit sa lahat tingnan kung mayroong isang bagay na pakiramdam mo mabuti tungkol sa na maaari mong piliin na gawin ang higit pa sa. Minsan ito ay maaaring maging mahirap upang mabawasan kung ano ang nagiging sanhi ng stress, sa kasong ito subukan upang simulan ang pagtuon sa kung ano ang pakiramdam mo mabuti tungkol sa. Magplano ng isang bagay na maliit, mas mabuti araw-araw, na maganda ang pakiramdam mo.

Iba pang mga bagay na mabuti para sa ating mga tao na gawin:

Ang mga sinusulat ko dito ay mga bagay na alam ng marami pero minsan ay mahirap makamit sa pang araw araw na buhay. Kung may ilang mga bagay sa pang araw araw na gawain na nais mong baguhin, pagkatapos ay pumili ng isang bagay mula sa listahan at tumuon dito. One thing at a time.

• Kumuha ng ilang maikling pahinga kapag nag aaral o nagtatrabaho. Mahalagang huminto nang ilang minuto paminsan-minsan kapag may gagawin ka nang ilang oras. Subukan ito at tingnan kung ano ang nababagay sa iyo.
• Gumalaw nang regular, ang ehersisyo ay karaniwang tumutulong sa pagbaba ng antas ng stress. Gumawa ng isang bagay na pakiramdam masaya at mabuti.
• Magsanay ng pagrerelax at pagpapakalma sa iyong sarili. Halimbawa, maaari mong subukan ang mga pagsasanay sa paghinga sa 1177.se
• Kilalanin ang mga taong nasisiyahan ka at gawin ang mga bagay na nasisiyahan ka, pinoprotektahan nito laban sa stress. Sa katagalan, ito ay gumagana nang mahina upang mag opt out sa mga bagay na pakiramdam mo ay mabuti tungkol sa upang makasabay sa mga dapat. I off ang mga notification sa iyong telepono o magsanay na wala ang iyong telepono paminsan minsan. Maraming tao ang nai stress sa pamamagitan ng laging pag check ng kanilang mobile phone.
• Subukang kumain ng maayos at regular at matulog ng tama lamang. Ang mga matatanda ay karaniwang nangangailangan ng isang lugar sa pagitan ng 6-9 na oras / gabi ngunit ito ay nag-iiba sa bawat tao.
• Subukang bawasan/iwasan ang kape, alak at energy drinks. Ang caffeine ay nagpapasigla sa iyong sistema ng stress at ang alak ay karaniwang nagpapahina sa pagtulog.

Kung patuloy ang mga problema sa pagtulog, pagkabalisa at stress, maaaring mainam na mag book ng appointment sa isang psychologist upang makakuha ng tulong upang harapin kung ano ang mahirap. Kung ang stress ay may kaugnayan sa mga pag aaral, ang kalusugan ng mag aaral ay madalas na makakatulong. Karaniwan ay may isang serbisyo sa kalusugan ng mag aaral sa mga lugar na may kolehiyo / unibersidad.

Ano ang kahalagahan ng pagmamahal sa sarili sa mag-asawa?

Hello!

Salamat sa tanong mo. Hindi ko lubos na sigurado kung ano ang ibig mong sabihin sa pamamagitan ng pag ibig sa sarili ngunit binibigyang kahulugan ko ang iyong tanong na nangangahulugan na iniisip mo kung bakit maaaring mahalaga na pahalagahan ang iyong sarili sa isang relasyon. Sa tingin ko maaaring maging mahalaga na tandaan ang iyong sarili at pahalagahan ang iyong sarili upang makaramdam ng mabuti sa isang relasyon. Sa isang relasyon, ito ay isang natural at sentral na bahagi upang tumuon sa mga pangangailangan ng iba pang tao at kung ano ang mayroon kayong magkasama. Ang pagtuon sa isa't isa at pag aalaga sa isa't isa ay mga kinakailangan para sa pagkakaroon ng isang magandang oras na magkasama. Gayunpaman, kung minsan maaari itong maging kaso sa mga relasyon na nakatuon tayo sa mga piraso na iyon na nakalimutan natin ang tungkol sa ating sarili at kung ano ang kailangan natin mismo.

I'm guessing may dahilan kung bakit mo ito tinatanong. Kung ito ay ang kaso na kayo ay nasa isang relasyon na sa ilang kadahilanan ay nag-aalinlangan kayo kung gayon makabubuting gawin ang ginagawa ninyo; magmuni muni at magtanong. Sa pamamagitan ng pagtatanong sa iyong sarili, maaari kang magkaroon ng pagkakataon na huminto at magmuni muni. Siguro sulit na pag-isipan kung ano ang naiisip mo tungkol sa pagmamahal sa sarili ngayon? Ang sagot sa tanong na iyon ay maaaring humantong sa mas mahalagang mga musings.

Sa palagay ko maaari ring maging mahalaga na ibahagi ang iyong mga saloobin sa iba, tulad ng ginagawa mo sa pamamagitan ng pagsusumite ng iyong tanong. Sa pamamagitan ng pagtatanong sa iba, maaari tayong magkaroon ng pagkakataon na makibahagi sa mga pananaw ng ibang tao, na maaaring magbigay sa atin ng mga bagong paraan ng pagtingin sa mga bagay. Siguro may mga tao sa paligid mo na mahalagang kausapin mo ang mga kaisipang ito?

Kung ano ang nararamdaman natin, pinahahalagahan ang ating sarili, at mayroon ito kasama ang iba ay mahalagang mga katanungan na dapat isaalang alang. Umasa na malalaman mo kung ano ang mahalaga sa iyo!

Nagtampo na ang kaibigan ko sa crush ko. Ano po ba ang dapat kong gawin

Hello at salamat sa tanong mo!

Naiintindihan ko talaga na maaaring masakit na makita ang iyong kaibigan na magkasama sa isang tao na interesado ka. Ang makita ang isa na nasisiyahan ka sa ibang tao ay masakit sa sarili nito, at kadalasan ay nagiging mas kumplikado kung ang iba pang tao ay kaibigan ng isa. Kaya naiintindihan ko na nalilito ka at nahihirapan kang malaman kung paano mag isip at gawin ngayon. Samakatuwid, sa palagay ko ay maaaring maging mahalaga na huminto nang kaunti at isipin kung ano ang kailangan mong gawin upang alagaan ang iyong sarili sa isang mahirap na sitwasyon. Makinig sa iyong sarili at kung ano ang kailangan mo. Para sa ilan, maaaring maging maganda na panatilihin ang isang maliit na distansya mula sa mga taong iyon kahit na sa una, sakaling ito ay masyadong mahirap na makita ang mga ito magkasama. Kung komportable ka dito, maaaring makatulong na sabihin sa iyong kaibigan kung ano ang nararamdaman mo upang maunawaan nila kung bakit kumikilos ka sa paraang ginagawa mo.

Kung ito ay ang kaso na karaniwang nakikipag usap ka sa kaibigang ito kapag masama ang pakiramdam mo, maaaring sulit na isipin kung ano ang magiging pinakamahusay sa sitwasyong ito. Masarap ba sa pakiramdam na tanggapin ang suporta ng partikular na kaibigang iyon kahit ngayon, o mas masarap bang kausapin ang iba tungkol dito? Kung ang iyong kaibigan ay bahagi ng kung ano ang masakit, maaari itong sa kasamaang palad na pakiramdam mo ay napaka nalulumbay. Kaya naman sa tingin ko baka importante na makahanap ng ibang kausap. Kadalasan kailangan nating pag usapan ang mga bagay na mahirap ang pakiramdam. Kapag ibinabahagi natin ang ating damdamin sa iba, ang mga damdamin ay madalas na nagiging isang bagay na mas madaling harapin. Kung walang malapit sa iyo na gusto mong kausapin, halimbawa, maaari kang bumaling sa Youth Guidance Centre.

Ingat!

Wala akong alam sa topic ng masturbation, at ayaw kong pumasok sa sex issues, pero once na nakahanap ako ng page sa Instagram, at ang mga topics doon ay tungkol sa sex at sexual instinct. Nagsimula akong sumunod sa pahina at natuto ng magagandang bagay na may kaugnayan sa likas na likas na likas na katangian na matatagpuan sa tao. Nagma masturbate ako at nag eenjoy ng husto. Tama ba ang bisyong ito o may mali sa akin Umaasa ako sa payo at patnubay.

Hello at salamat sa tanong mo!

Ang masturbasyon ay nagsasangkot ng paghawak sa sariling katawan. Karaniwan sa paligid, sa o sa sex ng isa, ngunit maaari rin itong maging iba pang mga lugar na sensitibo, tulad ng pagbubukas o suso. Para sa marami, ang masturbasyon ay isang mahalagang bahagi ng buhay anuman ang edad, kasarian, kung saan ang isa ay nagmumula, kung ang isa ay sa pamamagitan ng kanyang sarili o may (mga) kasosyo. Ang masturbation ay karaniwan at isang paraan upang mag enjoy, sa pamamagitan ng iyong sarili o magkasama. Maaaring ito ay nauugnay sa sekswal na pagpukaw, ngunit hindi kailangang maging. Para sa ilan, ito ay maganda, ngunit hindi napansin bilang isang sekswal na gawain. Halimbawa, maaaring ito ay upang makapagpahinga. Ang iba ay hindi gusto ito sa lahat. Ang ilan ay ginagawa ito araw araw at ang iba ay mas madalas o hindi kailanman. Karaniwan na ito ay nag iiba sa iba't ibang panahon. Lahat ay pantay pantay na tama.

Ang masturbating ay hindi nakakapinsala hangga't ang sarili ay nakakaramdam ng mabuti tungkol dito at maaaring maging isang magandang paraan upang makilala ang iyong katawan at malaman kung ano ang nararamdaman mabuti at kung ano ang hindi. Ang bawat tao'y makakakuha ng upang galugarin kung saan at kung paano ito ay maganda upang hawakan, kung ano ang posisyon ng katawan ay kumportable, atbp. Ang iba ay kamay lamang ang gamit, ang iba naman ay gumagamit ng mga bagay tulad ng sex toys. Maraming mga tao ang gustong gumamit ng ilang uri ng lube, na maaari ring maging laway o langis. Upang isipin kung ang isa ay gusto ng touch o penetration anally ay hindi upang dalhin ang bakterya mula sa anal sa puki, ngunit siguraduhin na magkaroon ng malinis na mga kamay o bagay. Maaari kang magbasa nang higit pa tungkol sa masturbesyon sa website ng UMO.

Ang RFSU ay mayroon ding mga brochure at "interns" sa iba't ibang mga paksa sa sekswal na kalusugan, kabilang ang tungkol sa masturbesyon. Ang mga ito ay maaaring i order o i download mula sa kanilang website.

Hello po

May tanong po ako regarding sa isang guy na sobrang hot, nagbabanta at nag blackmail sa akin. Kapag hindi ko ginagawa ang gusto o nalulugod niya, lahat ng masasamang iniisip niya ay dumarating at nagsisimulang saktan ako. Naipaliwanag ko sa taong ito na sa tingin ko ay mas mabuting pumunta ka sa iyong paraan sa Iyong buhay at ako ay pumunta sa aking paraan. Pero saka lang niya sinasabi wag mong sabihin sa ganitong paraan pwede akong mag behave ng normal kung gagawin mo sa akin. Alam din niya na may relasyon talaga ako sa partner ko – na siyang pinakamamahal ko sa buong mundo. Pero itong taong ito na kumakapit ay hindi makatanggap ng hindi, sinisimulan ko siyang i block at kukunin niya ang mga bagong phone at susubukan akong abutin, at bantaan ako ng blackmail hanggang sa masagot ko siya ulit at na oo pagkatapos ay normal ang aking pag uugali. Hindi ko alam kung ano ang magagawa ko bagaman, sa sandaling minarkahan ko at sinabi kung paano ko nais na ito ay. Pero pakiramdam ko ay pinipilit ako ng taong ito na kainin mula sa loob.

Hello at salamat sa tanong mo! Parang ikaw ay nasa isang napaka hindi kasiya siya, nakakatakot at mahirap na sitwasyon. Kaya naiintindihan ko talaga na mahirap para sa iyo na malaman kung ano ang gagawin. Matalino kayong magsulat at humingi ng suporta!

Kapag binabasa ko ang tanong mo, parang nakikilala ko ang paraan ng pagpapahayag ng lalaking pinag uusapan. Ito ay katulad ng maraming iba pang mga pahayag ng mga tao na nabiktima ng isang nagbabantang at pagkontrol ng tao. Isulat mo na sinasabi niya na dapat kang "gumawi nang normal" at pagkatapos ay gagawin din niya ito. Sa kasamaang-palad, kadalasan ay ganito kabangis at nagbabanta ang mga tao – ipinapaliwanag nila ang kanilang pag-uugali sa taong kanilang inilalantad. Kapag ikaw ay pressured at nakalantad, maaari itong maging na simulan mong maniwala sa mga paliwanag na ito, dahil ito ay mahirap na mag isip lohikal kapag ikaw ay takot sa parehong oras. Kaya naman sa tingin ko mahalaga na ipaalala sa sarili mo na kahit anong gawin mo, hindi ito nagbibigay sa kanya ng karapatang kumilos sa ganitong paraan. Siya ang may pananagutan sa kanyang sariling pag uugali.

Habang nagsusulat ka, talagang minarkahan mo at malinaw kung paano mo nais na maging ito. Kahit na, ang taong ito ay tumatawid sa iyong mga hangganan at napupunta hanggang sa blackmail sa iyo. Ang katotohanan na ito ay napunta sa ngayon ay nagpapaunawa sa akin na mahirap para sa iyo na hawakan ang sitwasyong ito nang mag isa. Ang mga taong kumikilos sa ganitong paraan ay kadalasang napakahirap na tumanggi at magtakda ng mga hangganan laban. Ngayon, hindi ko alam kung sa anong paraan siya ay blackmailing sa iyo, ngunit sa tingin ko ito ay gumagawa ka ng pakiramdam takot at hindi talaga maglakas loob upang i cut contact. Kaya naman sa tingin ko ay maaaring maging matalino na bumaling sa mga taong may kaalaman at karanasan sa ganitong uri ng sitwasyon upang makakuha ng suporta at kongkretong payo kung paano kumilos.

Sa mga kanlungan ng mga batang babae at kababaihan, halimbawa, may mga bihasang kawani na may malawak na karanasan sa mga katulad na sitwasyon at sa gayon ay maaaring maging isang mahalagang suporta. Halimbawa, posibleng makipag-chat nang hindi nagpapakilala sa isang tao dito sa Tjejjouren väst. Maraming mga kanlungan ng kababaihan, tulad ng Lahat ng Bahay ng Babae, ay mayroon ding pagpapayo sa telepono kung ito ay angkop sa iyo na mas mahusay na makipag usap sa telepono. Dahil parang inilalantad ka niya sa isang bagay na kriminal, iniisip ko rin na baka may punto na humingi ng payo at suporta sa pulisya.

Ingatan ang iyong sarili at tiyaking suportahan ng iba para hindi ka mag-isa sa bagay na ito!

Hoy, may mga pinagdaanan na ako sa buhay kung saan ang bullying sa loob ng 12 taon ang mildest sa mga bagay na iyon. Pinipilit kong isantabi ang mga pangyayaring ito ngunit madalas itong pumapasok sa aking isipan kahit na pinipilit kong alisin ang mga ito, natatakot ako at madaling matakot, iniiwasan ang mga lugar at bagay na nagpapaalala sa mga pangyayari. Mahina ang tulog ko at hindi kapani paniwalang pagod, hindi ako nangangahas na makipag usap sa sinuman dahil wala akong tiwala sa mga tao at nahihiya ako sa mga bagay na nangyari kaya hindi ko pa sinabi sa mga miyembro ng pamilya. Ano po ba ang dapat kong gawin

Hello! Parang talagang marami kang kinailangang dalhin at hawakan sa sarili mo. Mabuti na ngayon ay nagsusulat kayo at humihingi ng suporta!

Kapag kami ay sa pamamagitan ng talagang kakila kilabot na mga bagay, karaniwan mong pinag uusapan ang tungkol sa pagiging subjected sa isang trauma. Maaari itong, halimbawa, bullying na inilalarawan mo. Ang iba pang mga halimbawa ng trauma ay iba't ibang anyo ng karahasan at pang aabuso. Matapos makaranas ng trauma, karaniwan kang tumugon sa pamamagitan ng, bukod sa iba pang mga bagay, pakiramdam takot, madalas na nagdadala ng kaganapan sa iyong isip, at nais na maiwasan ang mga bagay na kahawig ng iyong pinagdaanan. Minsan ang mga reaksyon na ito ay lumilipas sa paglipas ng panahon at kung minsan ay hindi. Kapag ang mga reaksyon ay hindi nawawala, karaniwang sinasabi na nagdurusa ka mula sa isang bagay na tinatawag na post traumatic stress disorder (pinaikling bilang PTSD).

Ang ibig sabihin ng PTSD ay patuloy kang patuloy na patuloy na pinapaalalahanan sa kung ano ang iyong pinagdaanan sa iba't ibang paraan, at nakakaramdam ka ng tense at nahihirapan kang magrelaks at pakiramdam na mabuti. Sa iyong paglalarawan, tunog na posible na ikaw ay nagdurusa mula sa PTSD.

Sa palagay ko na kailangan mong samakatuwid ay matugunan ang isang propesyonal na maaaring masuri kung ito ay PTSD magdusa ka mula sa, at na maaari mong isipin nang sama sama tungkol sa kung anong uri ng tulong na kakailanganin mo. Parang napapahirapan ka sa inilalarawan mo at sa tingin ko ay mahalaga na humingi ka ng tulong. Dapat mong malaman na mayroong napakahusay na sikolohikal na paggamot para sa PTSD. Sa paggamot, nakakakuha ka ng tulong upang maproseso ang iyong pinagdaanan, na nangangahulugang hindi ka na kasing pinahihirapan ng iyong mga alaala at maaaring lumikha ng isang magandang buhay dito at ngayon sa kabila ng pagkakaroon ng mga pinagdaanang kakila kilabot na bagay.

Sinusulat mo na wala kang tiwala sa mga tao at nahihiya ka sa mga pinagdaanan mo. Sa kasamaang palad, ito ay talagang napaka karaniwan kapag ikaw ay dumaan sa traumatiko bagay na ikaw ay nahihiya dito. Bahagi ng paggamot ng PTSD samakatuwid ay nakatuon sa pamamahala ng mga damdaming ito upang maunawaan ang mga reaksyon ng isa at makita na ang isa ay walang pagkakasala sa nangyari. Nagsisikap lang kayo na ilagay ang sisi kung saan ito nararapat; sa mga nag expose ng isa.

Naiintindihan ko na maaaring pakiramdam mahirap na pag usapan ang iyong pinagdaanan. Lalo na't ikaw mismo ang nagsuot nito. Ngunit dapat mong malaman na ang mga psychologist at iba pa na nagtatrabaho sa mga bagay na ito ay sanay na makipag usap tungkol sa lahat ng uri ng trauma. Maaari kang makakuha ng tulong upang pakiramdam ligtas at magkasama makahanap ng isang paraan para sa iyo upang buksan up sa isang bilis na pakiramdam mabuti sa iyo.

Maaaring humingi ng tulong sa pamamagitan, halimbawa, sa health center o sa Youth Guidance Centre. Kung ikaw ay nasa paaralan, ang isang unang hakbang ay maaari ring bumaling sa isang nars ng paaralan o tagapayo sa paaralan. Umaasa ka na maglakas-loob kang magpatuloy at humingi ng tulong!

Ilang taon na rin akong kasal. Pakiramdam ko masaya ang pagsasama ko, pero lagi kong iniisip na baka mawala ang asawa ko. Sana po matulungan nyo po ako sa mga tips sa hindi pag iisip ng ganito.

Hello!

Ang pag aalala tungkol sa pagkawala ng isang tao na nangangahulugan ng maraming ay parehong karaniwan at mahirap. Kasabay nito, ang pag aalala ay isang likas na bahagi ng buhay at karaniwan na sa ating mga tao na mag alala tungkol sa iba't ibang mga bagay. Ang mga karaniwang alalahanin para sa amin na mga tao ay nag aalala tungkol sa kanilang kalusugan, isang bagay na nangyayari sa isang mahal sa buhay, o marahil isang problema sa trabaho o paaralan.

Wala akong masyadong alam tungkol sa background sa iyong pag-aalala; Nakikita mo ba kung ano ang nag-ambag sa iyo na mag-alala tungkol sa pagkawala ng iyong asawa? Nakaranas ka ba ng anumang malalaking pagbabago kamakailan lamang o napunta sa isang sitwasyon na mahirap na malutas Siguro dumaan ka na sa pagkawala ng mahal mo sa buhay dati

Natural lang na tayong mga tao ay nag aalala sa iba't ibang bagay. Ang utak ng tao ay lubos na mahusay sa pag aalala at bagaman ang pagkabalisa ay maaaring maging napakahirap, sa ilang mga kaso maaari rin itong makatulong sa amin na maiwasan ang isang panganib o ihanda ang ating sarili sa isip para sa isang bago at mahalagang sitwasyon. Ang pagkabalisa ay maaaring sa gayon ay napansin bilang mahirap, ngunit maaari rin itong kailanganin kung minsan.

Kung nararamdaman mo na mayroon kang isang pag aalala na nananatili at hindi nawawala at nakakaramdam ka ng pagkabalisa at pagkabalisa tungkol sa hinaharap o mga bagay na nangyari sa nakaraan, maaari itong makaapekto sa kung paano mo nararamdaman at gumagana sa pang araw araw na buhay. Pagkatapos ay mabuti kung susubukan mong limitahan ang pag aalala at marahil kahit na humingi ng tulong sa isang psychologist.

Mayroong ilang iba't ibang mga paraan upang harapin ang pagkabalisa, magbibigay ako ng ilang mga mungkahi kung saan maaari mong piliin na subukan ang isang bagay na sa tingin mo ay angkop sa iyo. Marahil ang mga tip ay pakiramdam na mahirap ipatupad sa iyong sarili, kung saan ang kaso ay maaaring maging mabuti upang makakuha ng tulong mula sa isang psychologist na maaaring suportahan ka.

Kilalanin ang kung ano ang maaari mong at hindi maaaring maka impluwensya

Subukan upang makilala sa pagitan ng kung ano ang maaari mong impluwensya, at kung ano ang hindi mo maaaring gawin ang anumang bagay tungkol sa.

1.Isulat ang lahat ng inaalala mo.

2.Pagkatapos ay hatiin ang listahan sa dalawang bahagi at tanungin ang iyong sarili: Ano ang maaari kong baguhin at gawin ang isang bagay tungkol sa Ano ba ang hindi ko mababago at sa halip ay magsanay na magtiis?

3. Piliing magtuon sa listahan ng mga maaari mong maimpluwensyahan.

4. Gumawa ng plano para sa maaari mong maimpluwensyahan, magplano kung paano mo ipapatupad ang mga pagbabago. Magtakda ng makatwirang mga mithiin at sikaping huwag gumawa ng napakataas na pangangailangan sa iyong sarili – isa-isang bagay.

5. Dalhin ang listahan ng mga bagay na hindi mo maiimpluwensyahan, at tanungin ang iyong sarili: gaano kalaki ang posibilidad na ang pinakamasama ay talagang mangyari? Alamin ang higit pang mga katotohanan kung kailangan mo, ngunit subukan na huwag gumastos ng masyadong maraming oras sa kung ano ang hindi mo maaaring maka impluwensya, sa halip subukan upang i deflect at tumuon sa ibang bagay.

I-activate, i-deflect, at tanggapin

1. kapag ang mga saloobin ng pag aalala ay dumating gumagapang up, maaari itong maging mabuti upang simpleng i activate ang iyong sarili, gumawa ng isang bagay na ganap na naiiba mula sa kung ano ang iyong ginagawa. Halimbawa; kung dumating ang pag-aalala kapag nakaupo ka sa sofa at nanonood ng TV, tumayo at magpalit ng kuwarto – gumawa ng iba o lumabas sandali, tumawag sa isang tao at mag-usap tungkol sa iba pang mga bagay. Ang layunin ay simpleng i deflect ang mga saloobin ng pag aalala sa pamamagitan ng paggawa ng ibang bagay. Upang magpahinga mula sa pag aalala at makakuha ng mga bagong impression, iba pang mga bagay na maaaring isipin ng mga kaisipan.

2.Hayaan ang iyong sarili na maramdaman at tanggapin ang hindi mo kayang impluwensiyahan. Ang pagtanggap ay hindi nangangahulugan na kailangan mong magustuhan ang sitwasyon, ngunit sa halip na tanggapin mo ang iyong damdamin, halimbawa, na nakakaramdam ka ng pagkabalisa. May mga bagay na mahirap at ok lang na ganyan ang pakiramdam. Ang pagtanggap sa kung ano ang hindi mo maaaring maka impluwensya ay maaaring kung minsan ay makaramdam ka ng iba pang mga emosyon tulad ng kalungkutan o galit, halimbawa. Payagan ang iyong sarili na maramdaman kung ano ang nararamdaman mo at subukang alagaan ang iyong sarili ng kaunting dagdag sa pamamagitan ng paggawa ng isang bagay na alam mo na karaniwang nagpaparamdam sa iyo na ligtas at upang mas mahusay na pakiramdam.

Maaari mo ba akong tulungan kung paano ko haharapin ang pang-aabuso sa isip? Feeling ko kontrolado ako ng partner ko. Lagi nilang gustong malaman kung nasaan ako at kung ano ang ginagawa ko. Madalas ay napaka derogatory nila kahit sa mga comments nila towards me. Maaari ba akong magtakda ng anumang mga hangganan upang ang pag uugali ay bumuti?

Hello po

Ang pagiging subjected sa sikolohikal na pang aabuso ay malubhang at ito ay napakabuti na ikaw ay makakuha ng contact at humingi ng tulong. Una sa lahat, nais kong sabihin na hindi ikaw ang kailangang magbago at magtakda ng mga hangganan, kundi ang iyong partner na kailangang baguhin ang kanilang pag uugali.

Marami ang nahulog sa pag ibig sa isang taong hindi maganda ang pakikitungo sa iyo at ang taong iyong ipinares ay maaaring mapagmahal at mabait paminsan minsan Pagkatapos ay madaling isipin na ganito talaga sila, at ang lahat ay maaaring maging maayos.

Ngunit ang pagsisikap na kontrolin ang ibang tao ay hindi pagpapakita ng pagmamahal. May karapatan kang maging sarili mo at gawin ang anumang gusto mong maging mabuti.

Ang pagtatakda ng mga hangganan at higit sa lahat ang paggalang sa mga hangganan ay mahalaga sa isang relasyon. May karapatan ka sa iyong privacy at sa iyong sariling oras. May karapatan kang asahan na ang iyong partner ay tratuhin ka nang maayos at makipag usap sa iyo at tungkol sa iyo sa isang patas na paraan, nang walang mga mapanirang komento.

Sa isang relasyon, sa palagay ko ang mga tanong na ito ay mahalaga upang masagot ang oo sa:

1. napapasaya ba ako ng taong ito?

2. Iginagalang ba ako sa pagkatao ko?

May iba pa bang nakakaalam kung kumusta ka Karaniwan ay mabuti na subukang sabihin sa isang taong pinagkakatiwalaan mo, kahit na mahirap ang pakiramdam. Halimbawa, kaibigan, magulang o kapatid, o iba pang taong pinagkakatiwalaan mo. Mahalagang marinig kung paano mag isip ang isang taong nagmamalasakit sa iyo.

Minsan maaaring mahirap para sa pamilya at mga kaibigan na maunawaan kung paano ka ginagawa, o malaman kung paano ka susuportahan. Samakatuwid, mabuti kung may kausap kang sanay sa pagsuporta sa mga taong hindi maganda ang trato sa isang relasyon.

Narito ang ilang halimbawa kung saan makakakuha ng tulong:

Ang Youth Guidance Centre (ungdomsmottagningen), ang nars ng paaralan, ang tagapayo sa paaralan, o isang sentro ng kalusugan.

Addendum from Tjejjouren Väst: Maaari mong siyempre din makipag chat sa amin sa Tjejjouren Väst, sa amin ikaw ay palaging anonymous.

Parang depressed ako at may social anxiety ako. Paano ko malalaman kung kailangan kong humingi ng tulong sa propesyon para dito?

Hello!

Salamat sa tanong mo na napakahalaga. Sinusulat mo na ikaw ay depressed at may social anxiety at naiimagine ko na nabasa mo ito at kinikilala mo ang iyong sarili sa mga paglalarawan ng depression at social anxiety.

Kung napansin mo na ang iyong mga paghihirap at problema ay nakakaapekto sa kung ano ang nararamdaman mo at kung ano ang iyong ginagawa sa iyong pang araw araw na buhay, sa palagay ko maaaring makabuti para sa iyo na mag book ng isang pagbisita sa isang psychologist upang pag usapan ang higit pa tungkol dito. Pagkatapos ay maaari mong pag usapan nang magkasama ang iyong sitwasyon at iba't ibang mga bagay na maaaring makatulong sa iyo.

Minsan ang mga mahirap na bagay ay nangyayari sa buhay at pagkatapos ay natural na makaramdam ng pagkabalisa, kalungkutan o depresyon. May mga karaniwang reaksyon na maaaring pumasa, ngunit mahalaga rin na seryosohin ang iyong damdamin at gawin mo iyon nang napakaganda sa pamamagitan ng pagsulat dito at pagtatanong. Ang mag book ng appointment sa isang psychologist ay ang pag aalaga sa iyong sarili at seryosohin ang iyong kagalingan.

Madalas akong mangarap na makalibot sa buong mundo. Ngunit sa pagkakataong ito, nang lumitaw ang gayong pagkakataon, natakot ako. Nagsimula ang mga atake ng takot at pagkahumaling. Ano po ba ang dapat kong gawin sa mga ganyang sitwasyon Karaniwan ba ito?

Hello!

Hindi naman bihira ang mga pangarap na maging pangarap lamang at kung bigla na lang itong maging realidad, kahit wala tayong oras na ihanda ang ating sarili sa isip para dito, hindi na kasing halata na gusto nating mabuhay sa ating pinangarap. Sa halip, maaari tayong makaramdam ng kawalan ng seguridad at pagkabalisa tungkol sa bagong sitwasyon.

Sinusulat mo na nagkaroon ka ng mga atake ng takot at pagkahumaling na nauugnay sa pagkakataon na maglakbay sa buong mundo. Sa kaganapan ng isang atake ng takot, ang mga sintomas na nangyayari (tulad ng palpitations at pagkahilo) ay isang natural na kaligtasan ng buhay reaksyon – ang katawan ay awtomatikong reaksyon at makakakuha ng handa upang harapin ang isang banta sa pamamagitan ng paglaban o pagtakas sa panganib. Ang banta na ang katawan ay nakakakuha ng handa na upang harapin ay maaaring tungkol sa isang tunay na panganib, isang napansin na panganib o ang iyong sariling mga saloobin na nag trigger ng hindi kasiya siyang damdamin at reaksyon sa katawan.

Maaari bang mangyari ito sa inyo; na ang damdamin at kaisipan ng paglalakbay sa mundo ay magkahalo; Siguro ito nadama parehong kapana panabik at hindi tiyak / balisa, at na ang iyong katawan ay reaksyon sa ito.

Pagdating sa mga pagkahumaling, hindi bihira para sa mga mahirap na pag iisip na maaaring dumating sa kaganapan ng isang atake ng takot, na maranasan bilang mga pagkahumaling. Kaugnay ng pagkabalisa at stress, ang ilan ay maaari ring makaranas na mayroon silang mga obsessive na kaisipan. Mga kaisipan na maaaring mawala kapag bumaba ang antas ng stress. Kung patuloy kang nababagabag ng mga obsessive na kaisipan at / o panic disorder, maaaring mabuti na humingi ng tulong sa pangangalaga sa kalusugan, may mga magandang sikolohikal na paggamot para dito kapwa sa health center at sa mga digital na tagapagbigay ng pangangalaga, tulad ng Mindler.

Ito ay kung paano maaari mong mapawi ang kakulangan sa ginhawa sa panahon ng isang atake ng takot

1. Sikaping huminga nang mahinahon – magtuon sa iyong paghinga at sikaping huminga hangga't nalalanghap mo.

2. Manatili sa pakiramdam – galugarin ang damdamin sa halip na makatakas. Subukang ilagay ang pakiramdam sa mga salita, tulad ng pagsasabi sa iyong sarili "Ngayon ay nakakakuha ako ng pagkabalisa, ito ay hindi kasiya siya ngunit hindi mapanganib".

3. Tandaan na ito ay lumilipas – ang panic disorder ay isang pansamantalang reaksyon na karaniwang humupa sa loob ng 10 minuto, kung minsan ay mas maikli.

Narito kung paano mo mababawasan ang iyong panganib ng panic disorder:

1. Iwasan/bawasan ang stress kung maaari – repasuhin ang sitwasyon mo sa buhay at sikaping makahanap ng magandang balanse sa pang-araw-araw na buhayunahin ang

2. Sleep – magandang sleep routines gumawa ka ng mas mababa mahina sa panic disorder

3. Kumuha ng paglipat – ang ehersisyo at pisikal na aktibidad ay nagbibigay sa iyo ng mas malaking paglaban sa pagkabalisa at pagkatakot

4. bawasan ang caffeine, tulad ng kape dahil maaari itong taasan ang stress level ng katawan

5. Mag-ingat sa pag-inom ng alak – ang alak at iba pang mga droga ay ginagamit kung minsan bilang tinatawag na self-medication para sa pansamantalang pag-iwas sa pagkabalisa, ngunit sa katagalan ay humahantong sa mas malaking kakulangan sa ginhawa.

Minsan parang may depression ako, pero nag aalangan din ako sa part na ito dahil hindi ko alam kung ano ang ibig sabihin nito at kung ano ang criteria. Saan po ba ako dapat lumingon

Hello!

Minsan kapag may mga mahirap na bagay na nangyayari, ang buhay ay maaaring makaramdam ng mahirap at pagkatapos ay natural na malungkot o nalulumbay. Ito ay natural at karaniwang mga reaksyon na maaaring pumasa, ngunit mahalaga rin na seryosohin ang iyong damdamin. Sa tingin ko matalino na makipag ugnayan ka dito at humingi ng payo.

Sa kaso ng isang depression, maaaring ito ay na walang pakiramdam masaya anymore, kung ano ang dati mong nagustuhan ay hindi pakiramdam masaya anymore at marahil ay mas gusto mong mag withdraw mula sa iba. Karaniwan din ang pakiramdam ng pagod, na ang lahat ay nakakaramdam ng hirap at hirap, kahit na ang maliliit na bagay na dati mong ginagawa nang madali.

Sa kaso ng isang depression, karaniwan na magkaroon ng isa o higit pa sa mga karamdaman na ito sa loob ng hindi bababa sa dalawang linggo:

• Nakakaramdam ka ng depresyon
• Nakakaramdam ka ng pagod
• Wala kang nararamdamang kagalakan o hangarin, kahit sa mga bagay na dati mong nagustuhan.
• Wala kang enerhiya o pagnanais na harapin ang mga bagay, at ang pang araw araw na buhay ay nakakaramdam ng awkward at walang kabuluhan.

Maaari mo ring makilala ang iyong sarili sa isa o higit pa sa mga sintomas na ito:

• mababang pagpapahalaga sa sarili;
• pakiramdam ng kawalan ng pag-asa;
• hirap mag concentrate
• pagkabalisa, pangangati o galit;
• mga karamdaman sa katawan
• Ideasyon.

Kung nakakaramdam ka ng depresyon at ginawa mo ito sa loob ng ilang panahon, sa palagay ko dapat kang makipag ugnay sa pangangalagang pangkalusugan. Mayroong ilang iba't ibang mga paggamot para sa depression. Dahil nagkaroon ka na ng contact sa Umo, maaaring mabuti kung pumunta ka pa, halimbawa sa iyong health center. Mayroon ding mga digital na klinika kung saan maaari kang makakuha ng tulong, tulad ng Mindler.

Ano ang gagawin kung ang buhay ay nasa akin, lahat ng bagay na maiisip ay nangyayari. Hindi maganda ang pakiramdam ko dahil lahat ng bagay sa buhay ay hindi makapaniwala na napakaraming nangyayari sa akin. Paano ko haharapin ang lahat ng bagay na pakiramdam na hindi makatarungan?

Hello!

Parang nasa sitwasyon ka na nagdusa ka ng ilang mahirap na bagay, marahil sa maikling panahon. Tayong mga tao ay nilagyan upang makaya sa paghihirap, ngunit kapag maraming mahirap na mga kaganapan ang nangyayari sa isang maikling panahon, ang buhay ay maaaring makaramdam ng napaka hindi makatarungan.

Sa sitwasyon na inilalarawan mo, sa palagay ko ito ay dagdag na mahalaga na alagaan mo ang iyong sarili sa isang paraan kung saan ikaw ay dagdag na pag aalaga patungo sa iyong sarili. Ano ang karaniwang nagpapasaya sa iyo, ano ang nagpaparamdam sa iyo ng ligtas at kalmado?

Huwag mag atubiling isulat ito at subukang magplano ng mga aktibidad sa iyong pang araw araw na buhay na nagpapasaya sa iyo. Hindi naman kailangang maging malaking bagay pero sa halip ay isang bagay na gumagana sa pang araw araw na buhay, siguro para makasama ang mga taong pakiramdam mo ay ligtas ka Para mapanood ang paborito mong pelikula? Pakikinig sa musika / pod / audiobook o isang bagay na ganap na naiiba na nagbibigay ng kapayapaan at seguridad.

May magagawa ka ba?

Ngayon hindi ko alam kung ano ang nakaapekto sa iyo, ngunit kahit na ang ilang mga kaganapan ay maaaring mahirap na impluwensyahan, ito ay mabuti upang isipin kung may isang bagay sa iyo sa iyong sitwasyon na maaari mong impluwensya, gawin ang isang bagay tungkol sa

Kahit hindi mo maimpluwensyahan ang nangyari, makikita mo kung may mga bagay sa kasalukuyan, sa pang araw araw na buhay, na maaaring gumaan ang mahirap o maaaring makaapekto sa iyong sitwasyon sa ilang paraan.

Kapag tayong mga tao ay may panahon sa buhay na nakakaramdam ng sobrang hirap, kailangan nating alagaan ang ating sarili nang higit pa, halimbawa sa pamamagitan ng pagdikit sa mga regular na gawain, pagsisikap na matulog at kumain nang regular at upang makalabas sa liwanag ng araw, mas mabuti para sa isang lakad.

May nakakaalam ba ng nararamdaman mo, ng taong pwede mong hingan ng tulong Kahit na maaari itong matanggap, karaniwang masarap ang pakiramdam na sabihin sa isang tao na pakiramdam mo ay ligtas na kasama.